Både Socialdemokratiska och borgerliga regeringar har avvecklat stora delar av den svenska beredskapen för kriser, som den coronapandemi vi nu går igenom. Deras ansvar måste utkrävas när krisen är förbi.

Jag hade inte tänkt ta upp skuldfrågan förrän då, när vi kan överblicka hur hårt coronapandemin slagit mot Sverige, men det finns skäl att markera redan nu.

Försöker slå mynt av coronakrisen

Det finns nämligen skrupelfria socialdemokrater som nu försöker dra nytta av krisen och lyfta upp sin svaga statsminister, som det kan komma att visa sig, på liken av de personer som dör därför att intensivvården inte räcker till.

I alla kriser dyker moraliskt förkastliga aktörer upp som försöker utnyttja kaoset, oron och panikkänslorna för egen vinnings skull. Det är personer som saknar empatisk förmåga och känsla för det gemensamma. Ofta är det ockrare som försöker sälja bristvaror. Men nu ser vi att detta beteende sticker upp inom partipolitiken.

Slaktad kapacitet på slutenvård i Sverige

Människor kan komma att dö därför att de inte får tillgång till rätt slutenvård.

Och skulden för denna brist delas av Socialdemokratin och de borgerliga som innehaft regeringsmakten.

1994 fanns 5,2 slutenvårdsplatser per 1 000 invånare i Sverige. Sedan dess har trenden varit nedåtgående. 2017 fanns 2,2 vårdplatser per 1 000 invånare, skrev Läkartidningen för drygt ett år sedan.

Mer än en halvering.

I rapport från Socialstyrelsen, Kapaciteten i sjukvården – att hantera kritiska lägen skriver man:

»Svensk hälso- och sjukvård har i ett internationellt sammanhang mycket få vårdplatser och problem med bemanning av vissa yrkesgrupper, vilket sannolikt begränsar svensk sjukvårds kapacitet och gör det svårare att planera verksamheten.«

Man konstaterade att slutenvårdens produktion försämrats för varje år, samtidigt som produktiviteten i öppenvården – som skulle ta emot fler – också minskar.

»Produktionen i slutenvården [uppvisar att] nedgången är 3 procent per år. Motsvarande värden inom öppenvården för kapacitet och genomsnittlig produktion är lägre, -0,6 procent.«

Trots skyhöga skatter – Sverige i botten internationellt

Sverige ligger sedan länge i botten på OECD:s index när det gäller antal disponibla vårdplatser per 1 000 invånare. Jämfört med andra EU-länder har Sveriges lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre, rapporterade Läkartidningen för två år sedan.

Genomsnittet i OECD var 4,7 vårdplatser per 1 000 invånare år 2015, då Sverige låg på 2,4 platser.

Beredskapen för kriser och katastrofer avrustad

På alla områden har beredskapen under de senaste 20 åren avvecklats helt eller till ett minimum som knappt räcker i normal verksamhet. Exempelvis avvecklade statsminister Göran Persson (S) alla försvarsmaktens världsledande fältsjukhus. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) avskaffade värnplikten, något som endast Sverigedemokraterna motsatte sig.

Både heltids- och deltidsbrandmän har blivit färre i Sverige samtidigt som både befolkningen och risken för bränder ökat. År 2002 fanns 18.721 brandmän i Sverige, varav 11.770 deltidsbrandmän, enligt MSB:s föregångare Räddningsverket. Idag finns enligt MSB:s slarviga information cirka 15.000 brandmän varav cirka 10.000 deltidsbrandmän.

Återigen en betydande minskning, samtidigt som befolkningen ökat med två miljoner varav flertalet från utlandet.

Samtidigt är förmodligen flera av de tjänster som MSB räknar med obesatta. Fyra av fem räddningstjänster runt om i landet slår larm om brist på deltidsbrandmän. Lönevillkoren är sedan 1990-talet närmast oförändrade.

S, MP, V och M, C, L, KD har struntat i statens kärnuppgifter i årtionden

Sanningen är att Socialdemokratiska och de borgerliga regeringarna struntat i att skydda landets befolkning för kris och katastrofer. Man använder istället pengarna till annat.

Detta är den verkliga bakgrunden till Sverige inte står rustat att möta en pandemi.