Det talas mycket om att polariseringen i Sverige ökar. Men egentligen handlar det om att opinionen i folkdjupet vänder och vänstern känner sig obekväm med att ha hamnat i motvind och vara på defensiven.
Ända sedan 1932 då Socialdemokratin startade sitt rekordlånga regeringsinnehav och blev det stora och dominerande partiet i Sverige har den röda sidan dominerat den politiska debatten. De borgerliga partierna har dansat efter vänsterns pipa i moral och värderingsfrågor.
Efter Sovjetunionens fall vann det marknadsekonomiska tänkandet viktiga framsteg som skapade större frihet för många. Men på det moraliska planet har liberalismen inget att erbjuda. Vänstern har kunnat fortsätta dominera opinionen när det gäller sociala, filosofiska och moraliska aspekter.
Människors tänkande har fortsatt att styras av vänsterns dogmer.
Till nu.
Skälet till att vi upplever en ökad polarisering är att vänstern är upprörd därför att man håller på att förlora sin moraliska kommandohöjd.
Borgerligt sinnade har länge fått acceptera att medier, kultur och institutioner präglas av vänstertänkande. Man har lärt sig att hantera att makten kan ligga hos dem som har andra politiska uppfattningar än en själv. Ja, de borgerliga har drabbats av något sorts politiskt Stockholmssyndrom där man inte vill eller vågar utmana vänsterns moralsyn.
Men nu glider övertaget vänstern ur händerna. Den konservatism som växer fram utmanar vänstern om kärnan i deras tänkande. Deras normkritik och mångkulturalism med ständiga krav om att alla ska underkasta sig vänsterns ”värdegrund” i samhällets alla institutioner börjar ifrågasättas.
Därför har vänstern blivit rasande och söker strid om allt. Man tillgriper alla tänkbara metoder, öppna och dolda, ärliga och falska.
Och just hur svaga vänsterns argument är, visas av deras ständigt återkommande anklagelser om nazism. Man har helt enkelt inget annat att säga till folket, än att anklaga motståndarna för att vara djävulen själv.
För mig bevisar det hur tom och fattig vänstern är idag. Den saknar helt konstruktiva idéer om hur samhället ska formas i dessa tider av globalisering.
Vänstern är vilsen och har inte någon väg framåt. Därför attackerar man motståndarna enligt devisen, anfall är bästa försvar. Men man kan inte i längden vinna folkets förtroende på att sabla ner andra. Successivt genomskådar väljarkåren vänstern och man kommer att se dess pajkastning som det ynkliga beteende det är.