Två aktuella och vassa analyser från helt olika håll finner båda samma skäl till varför de gamla partierna tappar mark: De försvarar de växande parasitära delarna av den offentlig sektorn som folk inte vill ha.
Jag är inte chockad, det blir jag inte längre över något. Men synnerligen förundrad över att samtidigt ha kunnat ta del av två vassa och djupa analyser som båda pekar på samma skäl till varför vårt svenska samhälle är på väg att haverera.
Det ena kommer från den borgerlige kolumnisten Håkan Boström i Göteborgs-Posten och den andre från marxisten Malcom Kyeyune som medverkar i podden ”Samtidigt” (lyssna här).
Liberala parasiter
Håkan Boström riktar förödande kritik mot de borgerliga partierna i sin senaste kolumn, Borgerligheten bör göra slut med särintressena.
Flera av de liberala reformerna som skulle ge större valfrihet åt folket har blivit ekonomiska katastrofer. ”Organiserade särintressen” i form av lobbyister och smala nätverk i huvudstaden ”har helt enkelt haft ett oproportionerligt och skadligt stort inflytande över svensk borgerlighet”, skriver han.
Dessa liberala särintressen har ”gett oss mångmiljardfiaskot Nya Karolinska i Stockholm och durkdrivna skolkoncerner som delar ut datorer istället för att anställa lärare. De har gett grönt ljus för allehanda skojare, riskkapitalister och kriminella att dyka upp som ’lotsar’ i arbetsförmedlingen, dyra konsulter i kommunerna eller oseriösa ägare av HVB-hem – för att bara nämna några exempel.”
Dessa privilegierade särintressen har samtidigt missat det väsentliga: ”att Sverige har en integrationsskuld av guds nåde med kroniskt underpresterande skolor, en skyhög arbetslöshet bland utrikesfödda och en, på sikt, allvarligt försämrad försörjningskvot som innebär att en allt mindre andel ekonomiskt måste bära en, i större utsträckning, både åldrande och mer heterogen befolkning. Timbro har knappt lyft ett finger för att förhindra det krisläge som uppstått.”
Vänsterns parasiter
Lika förödande slagfärdig är Malcom Kyeyune om vänsterns svek mot välfärden för dem som behöver den. Som den marxistiska analytiker han är, talar han och Markus Allard om något de kallar ”transferiatet”.
Det blir fel att klassa de allt fler människor, inte minst migranter, som permanent lever på bidrag för arbetarklass eller proletariat.
De är istället en del av ett växande transferiat, som lever av ekonomiska transfereringar, dvs på bidrag finansierade av skatter som den arbetande majoritetsbefolkningen tvingas betala på sin lön.
En annan grupp som tillhör transferiatet – denna snabbt växande nya klass – är alla de som anställs inom offentlig sektor men inte producerar något som medborgarna behöver eller vill ha.
I podden ”Samtidigt” beskriver Malcom Kyeyune hur det kommer sig att allt mer av skattebetalarnas pengar går till detta transferiat som bara parasiterar på välfärdsstaten.
Han gör stor skillnad på de många som arbetar i välfärden och gör stor nytta, kontra den växande skara som inte ger medborgarna någon service för pengarna.
– En läkare behöver inte förklara varför han behövs i vården, säger Malcom.
– Men Uppsala kommun har 83 kommunikatörer anställda. Majoriteten av dem måste hitta på anledningar till varför man inte ska ge dem sparken.
Företag som konkurrerar på marknaden måste sparka dem som inte behövs för produktionen. Men kommuner behöver inte göra det. Skillnaden mellan företag och skattefinansierad verksamhet är att den sistnämnda inte är frivilligt finansierat. Företag kan inte tvinga av folk några pengar, men kommuner och stat kan anställa hur många kommunikatörer som helst eftersom de alltid kan tvinga skattebetalarna att betala, eller skära ner på annan verksamhet.
– De som ingår i transferiatet vill ju inte få sparken för att istället behöva jobba på en bensinmack. Deras intresse ligger i att se till att den här exploateringen av skattebetalare kan fortsätta.
– Under en period då antalet sjuksköterskor i vårdsektorn ökade med två procent, ökade samtidigt antalet mellanchefer med typ 37 procent, säger Malcom Kyeyune i podden.
De här mellancheferna som tillhör transferiatet måste plocka av skattebetalarna pengar för att få lön. De måste motivera varför staten ska dra in mer skatt. Och att resurserna går till dem, och inte till den verksamhet pengarna egentligen är avsedda för.
Konservativa alternativ
Här får vi tydliga analyser som klargör varför efterfrågan på konservativa lösningar växer. Det handlar inte enbart om invandring, utan om ett folkligt avståndstagande mot den totala verklighetsflykt som präglar både borgerliga liberaler och vänsteraktivister. Dessa företräder inte längre väljarkåren, utan en parasitär klass som lever på att suga ut skattebetalarna.
Håkan Boström påpekar att näringslivets tankesmedja Timbro varken berör tidens stora frågor, eller ens det som intresserar näringslivets företagare, de som finns där ute i verkligheten. De privilegierade särintressena – eller transferiatet – har kidnappat de gamla partierna så att de slutat lyssna på folket.
Det är dags att röka ut parasiterna ur välfärdsstaten!