Omtumlad riksdag: V mot S, C mot M

Dagens riksdagsdebatt om den extra ändringsbudget som M, KD, V och SD står bakom i finansutskottet har skapat nya skiljelinjer i det politiska landskapet.

Den ende som seglade genom debatten som segrare var Oscar Sjöstedt (SD). Han kunde med trovärdighet framföra att det förslag som han står bakom utgör ett rakt och konsekvent agerande från Sverigedemokraterna.

Övriga partier hade det svettigare. Vänsterpartiet fick hård kritik från Socialdemokraterna, ja, det var på gränsen till att S-företrädaren stämplade Vänsterpartiet som högerextremistiskt.

Moderaterna attackerades hårt av Centerpartiet som anklagade M för att höja skatterna. M svarade att välfärden behöver mer.

Extra ändringsbudgeten satsar 7,5 miljarder mer på kommunernas välfärd. Samtidigt drar M, KD, V och SD in regeringens JÖK-förslag om friår och ingångsavdrag, som är kritiserade bidragslösningar med låg effektivitet.

– Hela den här föreställningen om att minoriteten ska ha fri lejd för budgetpropositionen genom kammaren är en vanföreställning. Det majoriteten nu gör är helt konstitutionellt gångbart. Finansmakten ligger hos riksdagen, inte hos regeringen, sa Oscar Sjöstedt.

– Oppositionen har ett intresse av att driva igenom sin politik. En fungerande opposition kommer att ta varje tillfälle i akt att göra just detta. Jag kan inte se mina väljare i ögonen och förklara att vi underlät att driva igenom vår politik av hänsyn till känslolivet hos ett antal statsråd. Även vi har en skyldighet gentemot våra väljare, fortsatte han.

Sjöstedt utmanade också JÖK-partierna att låta deras väljare ta ställning till Januariavtalet genom ett nyval. ”Låt svenska folket rösta om ert Januariavtal.”

Denna passning är talande för hur svensk politik just nu gestaltar sig. Regeringen och dess stödpartier (S, MP, C och L) är på förödande defensiv. De klarar inte längre av att ens få igenom sin budgetpolitik. Allt medan oppositionen, och särskilt Sverigedemokraterna, har vind i seglen och gärna ser både nyval och okonventionella samarbeten.

Med SD:s hjälp har oppositionen blivit potent. Att V och SD nu samverkar om att ändra gällande statsbudget är ingen liten sak. Det betyder att Januaripartiernas minoritetsställning blir smärtsamt tydlig. Och visar att hela JÖKens syfte – att hålla V och SD borta från inflytandet – inte bara har gått om intet. C och L har med sitt regeringsdribblande uppnått exakt motsatsen. V och SD har större inflytande än någonsin.

Åter finns förklaringen i Socialdemokraternas usla taktiska sinnelag. Genom att ge bilden av att partiet sitter kvar i regeringsställning hur mycket stryk regeringen än får av riksdagen, har man ”stimulerat” V till att ta till samverkan med SD, M och KD.

Förra gången parlamentariska läget var lika komplicerat, på 1920-talet (*), upprätthöll statsministrarna sin integritet genom att ställa kabinettsfråga. Om deras förslag röstades ner, avgick de.

Hade Stefan Löfven agerat som statsministrarna på 1920-talet, hade förmodligen inte Vänsterpartiet vågat göra det man nu gör. Då hade man fått skulden för att S-regeringen föll. Nu behöver man inte bekymra sig över det. Det är bara att köra över Löfven tillsammans med SD hur många gånger som helst. Inga negativa effekter inträffar.

Det blir roligt att se vilka fler områden där oppositionen kommer att köra över S-regeringen.

*

På 1920-talet uppstod parlamentariska svårigheter eftersom de två tidigare maktblocken, Liberalerna och Högern, fick konkurrens från det nya och framväxande Socialdemokratiska partiet. På 2010-talet har samma sorts parlamentariska svårigheter uppstått då de två tidigare maktblocken, alliansen och de rödgröna, fick konkurrens från det nya och framväxande Sverigedemokratiska partiet.