DEBATT. Miljöpartiets och Socialdemokratins lättsinne vad gäller terrorhot och svaghet för extremister är ett oroväckande beteende, skriver Charlie Weimers. Skulle Alice Bah Kuhnke idag ta glad selfie med de extrema muslimer som väckt åtal mot Ann-Sofie Hermansson?

Muslimska mänskliga rättighetskommitténs (MMRK) två talespersoner, Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, har stämt socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson för förtal för att ha kallat dem “extrema”.

Det uppenbara syftet är att begränsa yttrandefriheten. Orsaken till att islamisterna har modet att driva detta mål är att de har legitimerats av de politiska partierna, och då i synnerhet Miljöpartiet.

Sakfrågan först. Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil är extrema. Organisationer där de varit verksamma har bland annat bjudit in CageUK, en organisation som givit stöd till våldsbejakande extremism. De har också bjudit in och försvarat imamen Ali Berzengi som dömts för terrorbrott. Munir Awad är en annan individ de bjudit in och som gripits för samröre med hårdföra islamister i Kenya och Pakistan. Awad dömdes till 12 års fängelse för att ha planerat att mörda två danska journalister.

Även efter att Islamiska staten påbörjat sitt folkmord mot jezider och kristna under 2014 hävdade Doubakil att lagstiftning mot utländska krigare ”stigmatiserar muslimer”. Deras kopplingar till extremism är odiskutabel.

Alice Bah Kuhnke tar glad selfie med extremister

Dessa långvariga och öppna kopplingar mellan MMRK och hårdföra islamister var kända när Alice Bah Kuhnke tillträdde som kultur- och demokratiminister. I den rollen var Bah Kuhnke ytterst ansvarig för Sveriges arbete mot våldsbejakande extremism och återvändande IS-terrorister. Men istället för att ta strid mot islamismen valde hon att i februari 2015 bjuda in representanter för MMRK för att diskutera och få råd om integration. Hon tog även en glad selfie med Fatima Doubakil.

Två år senare visade Bah Kuhnke prov på okunnighet och nonchalans i en intervju med SVT. En intervju som handlade om hennes ansvar för att hantera frågan om återvändande IS-terrorister. Hennes medverkan påvisade en sådan stor okunskap och arrogans att hon kallades till förhör i riksdagens konstitutionsutskott. Resultatet? Hon blev av med sitt ansvar i IS-frågan.

Detta lättsinne vad gäller terrorhot och svaghet för extremister är ett oroväckande beteende från ett regeringsparti. Om det handlar om inkompetens eller en förhoppning från Miljöpartiet att ta sig över fyraprocentsspärren – med hjälp av etniska och religiösa klanröster i förorterna – är en rätt given fråga.

Exempel på Miljöpartiets flört med islamister saknas nämligen inte. Den tidigare ministern Mehmet Kaplan fick avgå efter en middag med högerextrema turknationalistiska Grå Vargarna. Kaplan hade även samröre med den anti-demokratiska och anti-semitiska islamistorganisationen Milli Görüs.

Ett annat exempel är Yasri Khan. Khan kunde inte tillträda MP:s partistyrelse efter att media avslöjat hans vägran att ta kvinnor i hand samt hans hyllande av Turkiets kvasi-diktator Erdogan. Även Miljöpartiets gruppledare i Botkyrka, Ali Khalil, har avslöjats av Uppdrag Granskning när han erbjöd Moderaterna tusentals röster i utbyte mot att bevilja bygglov till en ny moské.

Kopplingarna till islamister är uppenbara 

Miljöpartiets kopplingar till islamister är uppenbara och sträcker sig från gräsrötterna till deras ministrar. Det ger islamisterna legitimitet och råg i ryggen att utmana samhället.

Om Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil vinner målet mot Ann-Sofie Hermansson kommer det att äventyra yttrandefriheten och sätta en farlig praxis. Kritik av extremistiska islamister kommer att mötas med anklagelser om islamofobi, rasism och lagsökning för förtal. Det skulle driva fram än större självcensur och innebära att det blir svårare att motarbeta islamisternas inflytande i politiken.

Med anledning av detta måste frågan ställas till Alice Bah Kuhnke: Vad tycker du idag, är Muslimska mänskliga rättighetskommittén extremister eller inte?

Charlie Weimers (SD)
Europaparlamentariker