Dags att dödförklara humanitära stormakten

I riksdagens utrikespolitiska debatt lever bilden av Sverige som en humanitär stormakt med stort inflytande över världspolitiken. Det blir tragikomiskt.

Det är ingen hejd på vad utrikesminister Ann Linde (S) vill ”höja”, ”stärka”, ”driva”, ”öka”, ”initiera”, ”bidra till” och inte minst ta ”ansvar” för.

Den här bror duktig- eller storasystermentaliteten stör mig, eftersom Sverige är ett pytteland i Europas norra utkant. Varför ska hela världen rätta sig efter vad vi tycker?

Nej, utrikespolitiken borde grunda sig i realism där Sverige till stormakter som Kina och Ryssland klargör hur vi ser på vårt säkerhetspolitiska och nationella egenintresse.

Utrikesdeklarationen borde ge regeringens omvärldsanalys så att riksdagen kan komplettera, prioritera upp eller prioritera ner olika aspekter i Sveriges utrikespolitik.

Pyttipanna ger inte respekt

Nu blev det istället en pyttipanna med några ord vardera om mängder med regioner, konflikter och teman. Riksdagsledamöterna lyfte olika symbolfrågor uttryckta ur ett sammanhang.

Jag skulle exempelvis velat veta mer om hur regering och oppositionspartier ser på Ryssland och Kina. Och hur man ska möta de hot dessa expansiva och aggressiva nationer utgör och balansera mot de möjligheter till handel som alltid ligger i potten när politiska pekpinnar utdelas.

Ett sätt att slippa den polarisering det innebär att lägga allt fokus på namn – som den i Kina fängslade förläggaren Gui Minhai eller den i rysk fängelse dödade advokaten Sergej Magnitskij, vilket låser positionerna i ett prestigekrig – är att för dessa och andra länder tydliggöra Sveriges nationella egenintresse så att relationerna länderna emellan kan bygga på respekt istället för plakatpolitik. Det kan vara en mer framkomlig väg att få fri svenska medborgare och förståelse för att Sverige agerar mot korruption inte bara i utlandet.

Nu är vi mest till åtlöje. Ambitionen att vara en humanitär stormakt blir mest till ”Musen som röt” i omvärldens ögon.

Omdöme och ödmjukhet krävs för dialog. Om den svenska svansföringen tonades ned och utgick från våra grundläggande och sakliga egenintressen, skulle Sverige bli en betydligt mer seriös spelare i internationell politik.

*

Både debatten och ledarskribenternas kommentarer finns att se hos SVTplay (kommentarerna 4 tim och 16 min in i bandet).