Morgan Johansson (S) ondgör sig över att Sverigedemokraterna vill fråga ut SVT- och SR-chefer i riksdagens kulturutskott. Han vill ha stängda dörrar för att inte förlora regeringens största megafoner. Men svenska folket har rätt till öppenhet med hur 8 miljarder av skattemedlen används.
Det är skrämmande att justitieminister Morgan Johansson motsätter sig att riksdagsledamöter med ansvar för kulturområdet frågar ut statsmediernas högsta chefer om en verksamheten som allt fler anser är partisk, obalanserad och i otakt med tiden.
Det är ren Orwellsk retorik när den högt uppsatte ministern i regeringen talar om att opposition ägnar sig åt ”diktaturfasoner” när man kräver öppenhet om de verksamheter som finansieras med skattemedel.
Det är ju han, Morgan Johansson, som är förbluffande lik en diktator i att vilja förvägra svenska folket insyn via sina demokratiskt valda representanter.
Genom att SD nu i opposition kräver att riksdagen ska kunna granska public service-bolagens verksamhet, garanteras ju Morgan Johanssons krympande parti möjligheten att göra samma sak när Sverigedemokraterna sitter i regeringen och Socialdemokrati är i opposition.
Den tanken har naturligtvis inte slagit Morgan Johansson eftersom socialdemokrater numera bryr sig om bara en enda sak: att själva få sitta kvar vid maktens grytor så länge det överhuvudtaget är möjligt.
Regeringen och naturligtvis olika vänsterliberala akademiker vill skydda vänstervridningen inom SVT och SR så länge det går, i hopp om att vilseleda väljarna om att fortsätta rösta på partier till vänster.
Riksdagens kulturutskott utfrågar regelbundet ledningarna för olika kulturverksamheter som lever på skattemedel. Det finns ingen anledning att göra undantag för public service.
Och cheferna inom public service borde välkomna möjligheten att föra dialog med riksdagspartierna. SVT-chefen Hanna Stjärne uttrycker ovilja att göra detta och visar därmed förakt för demokratins företrädare – och för finansiärerna av hennes verksamhet. Hon säger att ”en gräns har passerats”, vilket bara blir en bekräftelse på det så många misstänker: cheferna i public service går vänsterns ärenden och har inget intresse av att vara balanserade och opartiska.
Ju mer akademiker, journalister och politiker förfäras över Sverigedemokraternas krav om öppenhet, desto tydligare blir det att man inte bara är medveten om att den nuvarande partiskheten och politiska obalansen utan också vill skydda den från insyn.
Så ska det naturligtvis inte få fortsätta.