Liberalerna säger sig vara öppna för att tvångsomhänderta barnen på plats i norra Syrien eftersom man vill ta dem till Sverige till varje pris. Varför saknas detta engagemang för barn i Sverige?

Lagen om vård av unga, LVU, gäller enbart i Sverige. Men nu vill Liberalerna att svenska staten ska kunna omhänderta barnen utomlands.

– Men det är ganska svårt att bara göra rakt av. Det kräver lagstiftning, det krävs förhandlingar med den jurisdiktion där barnen befinner sig. Och det är de här Haagkonventioner och Bryssel II-konventionerna och andra internationella konventioner som förklarar att vi kan inte bara bestämma nåt i Sverige, säger Johan Pehrson (L) till SR.

Frågan om hur man ska göra med mammorna präglar samhällsdebatten även i våra nordiska grannländer. I Danmark utreder man om det är möjligt att undvika att barn som fötts av danska medborgare i vissa konfliktområden per automatik blir danskar.

I Norge föll regeringen sedan man hjälpt en IS-terrorist tillbaka till landet, tillsammans med hennes barn.

Man kan undra varför det finns ett så stort engagemang kring dessa personer med koppling till islamistisk terrorism. Varför finns inte samma engagemang för barn som far illa i Sverige?

Migrationspolitiken innebär genomgående att människor i Sverige alltid ska stå tillbaka för dem som finns i utlandet.

Det verkar hos politiker finns en tristess kring att göra villkoren för svenska folket bättre. Det är ingen dramatik i det. Då handlar det om vardagliga ting, som att ge socialt utsatta äldre en rimligare vardag.

”Va tråkigt!” tycks politiker tänka om brister i kommunerna. Då är det så mycket mer exotiskt och spännande att engagera sig i terroristsympatisörer i Mellanöstern där miljöerna är helt olika de svenska.

Politiker verkar i allt högre grad förakta den svenska vardagen för att desperat söker egna spännings-kickar i utlandet.

Själv anser jag den svenska statens uppdrag är att göra villkoren så dräglig som möjligt för svenska medborgare i deras vardag. Och det är en uppgift som ska genomföras av politikerna.

Om politiker istället söker sig till det exotiska betyder det att statens kärnuppgifter åsidosätts och vansköts – just det vi ser ske på alla fronter, främst när det gäller lag och ordning.

Problemet är att om staten inte sköter sina uppgifter, varför ska medborgarna då överhuvudtaget bry sig om att betala skatt? Varför ska man bry sig om politiker?

Politikernas fokus på allt annat än svenska medborgares behov är att undergräva samhällskontraktet och därmed det fundament som det svenska bygger på.