Inför näringslivets ryggdunkarkonferens i Davos intervjuar tyska Die Welt den erkände skottske historikern Niall Ferguson.
Ferguson är en akademiker och författare som inte är vänster. Det är så befriande att höra en röst som bottnar i verkligheten och inte är ute efter att trycka ner färdiga åsikter i halsen på folket.
Nu intervjuas han i Die Welt, “Trump Unleashed”, inför ”Världsekonomiskt forum” i Davos i nästa vecka.
(Först referat, sist mina reflektioner)
Greta får goda råd
Ferguson får fråga om Greta Thunberg som av arrangörerna lyfts fram som ett affischnamn inför konferensen. Han svarar att ”hon borde rikta sin retorik mot Peking”, inte till väst. Ökningarna av CO2-utsläppen sker till 57 procent i Kina, ytterligare 19 procent i Indien och resten i Mellanöstern, konstaterar Ferguson och summerar: ”Greta Thunberg talar till fel människor och riktar krav till fel politiker.”
Men Ferguson är inte naiv, han säger att det är lätt att förutse att etablissemangen i Davos kommer att fjäska för Greta och smutskasta Trump.
Trump vill påminna Davos om framgångarna
I sista stund har Donald Trump bestämt sig för att åka till Davos, trots att näringslivet och politiska makthavare där brukar flockas kring filmstjärnor och världskändisar, snarare än forskare och de som faktiskt kan något om verkligheten. Die Welt frågar Ferguson vad Trump tjänar på att åka dit.
– Det är viktigt att komma ihåg att Donald Trump varit en fantastisk president för företagare och investerare. Många förutspådde recession och börsras när Trump blev vald i november 2016. Ändå står vi här 2020 och börserna har inte annat än gått upp.
– Trump har levererat utifrån näringslivets perspektiv i betydligt högre grad än vad europeiska regeringar gjort.
– Kanske är det utifrån detta som Trump vill komma och påminna folk i Davos om att anledningen till att det går så bra för dem är hans politik, och inte någon ”green new deal”.
– Problemet för folk i Davos är att de må ogilla Trumps retorik och personliga stil, men de kan inte låtsas att han inte varit mycket bra för affärerna, säger Ferguson.
Trump är underskattad
Tidningen frågar om Trumps agerande mot Kina och Iran.
– Även om Trump använder hårda nypor mot Iran och Kina, har hans avsikt faktiskt varit att försöka göra upp med dem. Det är här som folk ofta missförstår Trump. Han spelar hårt, men det är ett förspel inför förhandlingar, svarar Ferguson, som nämner att USA och Kina i veckan skrev under avtal om fas ett på väg mot frihandelsavtal.
Ferguson menar alltså att Trump inte är särskilt isolationistisk, och inte ensidig är för ”Amerika först”. Den aggressiva stilen är ett sätt att få motståndarna till förhandlingsbordet.
– Kina har insett att Trump är mycket oberäknelig, men en ganska effektiv president.
Ferguson medger att han tänkt om, sedan förra gången han själv var i Davos för fyra år sedan och avfärdade Trump inför presidentvalet. Nu borde alla i Davos ta honom mer seriöst.
”Corleone-doktrinen” i amerikansk utrikespolitik
Ferguson har nyligen i en tidningskolumn döpt Donald Trumps utrikespolitik till ”Corleone-doktrinen”. Die Welt frågar vad han menar med det.
– Det sätt som han hanterar Iran på, är som hämtat ur filmen Gudfadern. Trump har använt den snabba avrättningen av generalen Suleimani för att markera och demonstrera sin dominans. Inte därför att han vill starta ett tredje världskrig, utan därför att han vill visa iranierna vem som är capo di tutti i capo (bossarnas boss). I inrikespolitik ska inte en president vara som Corleone, men i utrikespolitik finns det kanske argument för det, säger Ferguson.
Han får frågan om attacken mot Suleimani var befogad.
– Vem vet? Det är tänkbart att iranska regimen faller samman under trycket den nu utsätts för. Om det sker blir det svårt att avfärda Don Corleone, eftersom han då bevisat sig vara capo di tutti i capo.
Tidningen konstaterar att förre generalstabschefen och CIA-chefen David Petreaus sagt att missilattacken mot Sulemani var ett militärt mästardrag. Man frågar Ferguson om vi ser en pånyttfödelse av USA som supermakt.
– Om vi tittar på utfallet är det inte 100 procent framgångar. Nordkorea är ingen framgång, inte än iallafall. Risk finns fortfarande att Irak hamnar i inbördeskrig. Ryssland har blivit den dominerande maktspelaren i Mellanöstern. Och dragkampen mellan USA och Kina är inte över.
– Så Trump har en bit till att gå innan han kan säga att han har återupprättat amerikansk makt efter de mycket svåra åren under Bushs och Obamas presidentperioder.
EU måste sluta drömma
När Ferguson som skotte får frågor om Europas utveckling och Brexit är han tydlig.
– Det är olyckligt att det fortfarande i Bryssel finns en attityd om att Storbritannien kommer att lämna EU, men ändå på något sätt förbli underkastad dess regleringar. Mitt svar är: ”Det kan ni drömma om, men så kommer det inte att bli. Det är dags att inse realiteterna, Bryssel!”
– Britterna har gått vidare. Storbritannien är förändrat. Bryssel har inte tagit in den nya situationen. Jag tror de kommer att förstå när Storbritannien inte lägger sig platt, så som [förre premiärministern] Theresa May gjorde i förhandlingarna.
– Boris Johnson och Dominic Cummings är ett mycket effektivare team. Det kommer bli en helt annan ton i kommande förhandlingar.
– Jag tror att Bryssel bluffar. Om de har något vett kommer de inte att kräva oresonliga eftergifter från Storbritannien. Och jag tror EU vill ha ett frihandelsavtal. Jag hoppas verkligen det.
Till slut får Ferguson frågan om var makten i Europa ligger. Han svarar att vi är tillbaka på ruta ett.
– Vi är nästan tillbaka till tiden då [USA:s utrikesminister på 70-talet] Henry Kissinger frågade: Vem ringer jag när jag vill tala med Europa? Och svaret är: Jag vet inte.
Detta med supermakter
Jag har två invändningar mot Ferguson. För det första tror jag inte att Donald Trump har som mål att Amerika ska vara en global supermakt som har större makt över Mellanöstern än Ryssland, Iran eller Kina. Det ligger inte i amerikanska folkets intresse. Särskilt inte eftersom det efter Irakkriget tydligt framgick att irakiska folket när de får frihet, i första hand börjar döda sina grannar och inte gör som i kristna västvärlden: strävar efter att bygga välstånd för sina barn.
USA är, och kommer att förbli, en militär supermakt som ingen diktatur kan utmana. Men den kommer inte att användas för att lösa gränskonflikter som pågått i århundraden runt om i världen. Den kommer bara att användas mot sådant som hotar amerikanska och västliga intressen – vår fred, vår frihet, våra rättsstater och våra demokratier.
För det andra finns det inga skäl till varför en amerikansk utrikesminister ska kunna ringa ETT samtal för att ”tala med Europa”. Deras politiker får faktiskt inse att Europa är en mångfacetterad kontinent med en mängd små och stora nationer med egna kulturer, traditioner och prioriteringar.
Däremot är det viktigt för välståndet att frihandel kan upprätthållas och vidgas så länge det inte hotar säkerheten. Därför borde det europeiska samarbetet ägna sig åt just det, och inte åt politisk klåfingrighet där man försöker ta makten från nationella parlament.