Löfven sitter kvar – S saknar förmåga att förnya sig inför 2022

Det finns många skäl till varför Stefan Löfven borde avgå. Men flera röster påpekar att hans avgång skulle innebära ”hela havet stormar” eftersom Januariavtalet därmed måste omförhandlas.

En övertygande analyserna till varför Stefan Löfven, trots fallande opinionssiffror, kommer att sitta kvar som statsminister över riksdagsvalet 2022 framförs av advokaten Carl Lindstrand i Göteborgs-Posten.

Allt kring den så krampaktigt framtagna Januariöverenskommelsen (JÖK), som tog 131 dagar att få fram efter valet 2018, går förlorat om Stefan Löfven avgår.

Lindstrand påpekar att 73-punktsprogrammet är personligen kopplat till honom, av någon outgrundlig anledning. Övriga aktörer nämns som partier, men Löfven surras personligen till JÖK: ”Genom denna överenskommelse accepterar Centerpartiet och Liberalerna att Stefan Löfven väljs som statsminister för att leda en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna”.

Dessutom innebär grundlagens bestämmelser att när statsministern avgår, ska talmannen entlediga alla övriga ministrar. Man är tillbaka på ruta ett.

Skakig grund

Normalt skulle jag när det gäller politiska kompromisser resonera, ”ja, ja, så kan man som advokat se på en i skrift nedtecknad överenskommelse, men alla förstår ju ambitionen den bygger på och då är exakta formuleringar inte så viktiga”.

För det är just en överenskommelse – inte ett avtal. En överenskommelse är inte juridiskt bindande. Om någon bryter mot den kan inte den svikna parten gå till domstol för att få rätt. Överenskommelsen gäller bara så länge alla parter vill att den ska gälla.

Men med tanke på hur skakigt det är för de fyra ingående partierna, skulle någon av dem kunna ta ”chansen” att bryta upp överenskommelsen om Socialdemokraterna avviker från dess bokstav, det vill säga vill byta ut Stefan Löfven mot en ny partiledare.

Löfven skulle kunna avgå – till hälften

För att undvika ”hela havet stormar” kan inte Löfven avgå som statsminister, menar Lindstrand, men han skulle kunna avgå som partiledare på kongressen 2021, så att Socialdemokraterna hade en ny partiledare inför valet 2022.

Detta har ibland tillämpats i våra nordiska grannländer, där man skiljt på partiledare och statsminister även om båda tillhör samma parti. Men det har aldrig hänt i Sverige i modern tid.

Och frågan är om det skulle hjälpa Socialdemokratin att dela på ledarskapet. Risken är att det istället skulle stjälpa partiet, nämligen visa på dess oförmåga att regera. Partiet skulle ju delvis fly från regeringsansvaret genom att satsa på en partiledare som inte finns i regeringen.

Här uppstår ju snabbt problem med trovärdigheten om man väljer en partiledare som är minister. Denne skulle då behöva avgå, annars är det ju ingen mening att byta partiledare (från statsminister till en fackminister).

Bara om S vågar förnya sig avgår Löfven

Praktiska skäl talar mot denna sorts dribblande. Nej, det som avgör om Löfven avgår på partikongressen 2021 är om Socialdemokraterna vågar och vill försöka sig på en nystart med en helt annan politik än den man fört i nästan 50 år. Om man vågar ge upp den galna ambitionen att se Sverige som en ”humanitär stormakt”.

Då skulle man kunna ge upp ambitionen att vara regeringsparti inför valet 2022. Hävda att man tänkt om, erkänna att man gjort fel, att man ångrar sig och ber om förlåtelse för att man svikit det svenska folket. Istället för att tala om ”Nya Socialdemokratin” skulle man kunna gå till val på att ”Gamla Socialdemokratin” är åter. Svenska medborgare ska sättas främst. Deras trygghet ska ha högsta prioritet, medan invandring och bistånd till diktaturer får stryka på foten.

Det skulle vara en förnyelse som heter duga.

Men av det jag sett av vilka medlemmar Socialdemokratin numera har, tror jag det är en omöjlighet. Det är utpräglade vänsteraktivister med multikulturalismen lysande i ögonen. Partiet har tappat dem som jag kallat ”folkhemsfalangen”. Om den här förnyelsen skett på 00-talet hade den kunnat lyckas, men nu är det försent.

Partiet sitter fast i identitetsvänsterns grepp och då finns ingen anledning att rubba boet, utan köra på. Så, så länge Stefan Löfven sitter kvar, vet vi vad det beror på.