KOMMENTAR. Kritiken mot statsministern och regeringen var hård från V till KD, M och SD. Ulf Kristersson talade för att Sverige ska hålla extraval.

I mycket var partiledardebatten i riksdagen på onsdagen förutsägbar. I inledningen talades om det ökade våldet, sedan om välfärden och mycket om klimatfrågan och kärnkraften. Mer specifikt om att rädda Ringhals 1 och 2.

Genomgående var det en mycket hård kritik som riktades mot Januaripartierna (S, MP, C, L) som utgör regeringens underlag.

– Det gångna året var ett förlorat år. Otryggheten, splittringen, orättvisorna fortsatte att tränga allt längre in i vår nation. Regeringen håller inte måttet, sa Jimmie Åkesson (SD). Han menade att ”Pyttipannapolitikens tidevarv började med Stefan Löfven och Annie Lööf”.

V-ledaren vill se att minst 10 miljarder kronor läggs på välfärden i kommunerna och regionerna.

– Vi kräver att regeringen snarast ger besked om vilka extrapengar som kommer till kommunerna och när de kommer, sa Jonas Sjöstedt (V).

Han fick inget svar av statsministern.

Krav på extra val

Moderatledaren gick ett steg längre i kritiken mot

– Regeringen har tappat kontrollen över bidragsfusket, kriminaliteten, vårdköerna, invandringen och integrationen. Det enda som nu egentligen skulle kunna lösa ut den politiska paralyseringen är ett extraval. Då läggs korten på bordet igen. Svenska folket får fatta ett nytt beslut om hur Sverige ska påbörja 20-talet, sa Ulf Kristersson (M) från talarstolen.

Är det realistiskt?

Från vänsterliberalt håll är man kritisk till idén om nyval. Dagens Nyheter skriver på ledarsidan att ”Ett extra val skulle kunna bli mycket riskfyllt för M” och ”en dödskyss” för L.

I moderata Smålandsposten stöder man förslaget med en lite udda motivering: ”Bättre att smida medan järnet är varmt, således. Det vill säga medan Sverigedemokraterna fortfarande är ett hanterbart parti.”

Nej, de verkliga skälen till att Kristersson väcker tankar om extraval är säkert andra. Jag tolkar beskedet som att Moderaternas interna splittring nu är avgjord. Skånemoderaterna har vunnit. Samtal och förhandlingar med Sverigedemokraterna ska ske för att kunna avsätta S-ledda regeringen.

För det andra tror jag att talet om nyval är ett sätt att ”samla trupperna”, att ena och entusiasmera moderata medlemmar och sympatisörer. Att blåsa strid mot S är det som i etthundra år varit Moderaternas huvuduppgift i svensk demokrati och parlamentarism.

Jag räknar därmed, för det tredje, att M kommer att vara mer aktiva och offensiva framöver. Vi ser det redan i både kärnkraftsfrågan, där M nu röstar på SD-motion eftersom den är bäst. Och drar med sig KD och L.

För det fjärde är målet säkert att i offensiven, utöver att öka partiets väljarstöd, också att få Liberalerna att ”byta sida” och lämna Januaripartierna.

Då skulle det borgerliga alternativet bli stabilare. Det skulle också vara enklare att förhandla med Sverigedemokraterna.

Januariavtalet pressas allt hårdare

Om man ska summera dagens partiledardebatt är det mest betydelsefulla beskedet att oppositionen blivit betydligt tuffare och pressar Januaripartierna allt hårdare från alla håll.

Förhoppningsvis kan det leda till att den konservativa oppositionen får ett stabilt övertag i opinionen som kan växlas ut i en tydlig majoritet i riksdagen efter nästa val – när det nu kommer.