Efter förra veckans partiledardebatt har Liberalernas roll i svensk politik diskuterats på ledarsidorna. Här tre sätt som L kan påverka riksdagsmajoriteterna.
Det parti som – hittills – fått ta mest stryk av JÖK-partierna (Januariöverenskommelsen med S, MP, C och L) är Liberalerna. De fick 5,5 procent i valet 2018 men sedan man röstade nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister för att istället rösta fram Stefan Löfven (S) har partiet tappat en tredjedel av sina väljare och ligger konstant under 4-procentsspärren.
1) L kan försvinna
Sveket mot väljarna i statsministerfrågan kan komma att kosta partiet deras existens, eller iallafall närvaro i Sveriges riksdag.
Och redan där skulle L kunna komma att spela en viktig roll för vilken regering Sverige får efter nästa riksdagsval (senast 2022). Om L åker ur tappar JÖK-partierna och V med stor sannolikhet sin majoritet till de tre konservativa partierna SD, M och KD.
Men att försvinna är kanske inte det sätt som L helst vill påverka…
2) L kan välja blå sida i kulturkampen
Mer optimistisk är Håkan Boström i Göteborgs-Posten. Han ger Liberalerna möjlighet att välja ideologiska alternativ i samband med nästa regeringsbildning, Samlad opposition mötte splittrad regering.
”Liberalerna måste också tänka på framtiden. Efter nästa val lär det knappast vara möjligt att hålla Vänsterpartiet utanför budgetinflytande vid en vänsterseger – allt talar nämligen för att högerpartierna blir större än JA-partierna även i det fall högern inte skulle få egen majoritet.
Var Liberalerna sätter ned foten får betydelse för lång tid framöver. Ska man odla sin kulturradikala, utopiska ådra tillsammans med V, eller värna sin borgerliga hemmahörighet även när det blåser mer konservativa vindar? Där går dagens huvudkonflikt i svensk politik – rakt igenom det gamla Folkpartiet.”
3) L kan inse JÖKen var kontraproduktiv
I Svenska Dagbladet vädjar Jesper Sandström till Liberalerna att inse konsekvenser av Socialdemokratins bluff-och-båg-taktik, Liberalerna kan bli blåsta på konfekten.
”[Socialdemkraterna] har inte lyft ett finger för att faktiskt förverkliga allt tal om ordning, reda och återupprättad välfärd. I bästa fall skyller de ifrån sig med rent snömos, i värsta fall saboterar de liberala reformer som hade kunnat innebära små, men nödvändiga steg i rätt riktning.
Kanske står Coch L fast vid Jökens grundidé, att det viktiga är att begränsa Sverigedemokraternas inflytande till vilket pris som helst. Men, om de i den strävan fortsätter att stötta en regering som ställer ut löften gränsande till lögnaktighet bara för att få behålla makten, och skyller alla sina tillkortakommanden på andra, då riskerar de ett nedslående resultat.
2022 blir det svårt att förklara för liberala väljare varför så lite av den utlovade politiken blev verklighet. Om samhällsproblemen samtidigt fortsätter förvärras, då kommer än fler av de väljare som bryr sig mindre om ideologiska överväganden, och mer om att någon med viss pondus ska lova ordning och reda, att vända sig till just Sverigedemokraterna.”
L spelar roll
Det intressanta med dessa analyser är att man inte annat än måste dra slutsatsen att pyttelilla L spelar roll vad de än gör, även om de skulle råka försvinna ur riksdagen.
I och för sig är kravet för att L ska vara tungan på vågen att de tre nuvarande oppositionspartierna inte får egen majoritet. Bäst vore naturligtvis om så skedde.