ANALYS. Västmedierna har blivit den iranska diktaturens lydiga redskap. Man sprider exakt det budskap ayatollorna vill ha ut till västvärldens befolkningar. Men bakom kulisserna inser förmodligen regimen att den genom självöverskattning gjort bort sig .

Västmedierna trumpetar villigt ut alla hot och allt gormande från de fanatiska ayatollorna i Teheran. Vi som inte har dessa fanatiska islamister som idoler, bör nyktert analysera läget.

”Färgstarkt” språkbruk

För det första ska man tolka den iranska regimens gormande utifrån hur det brukar låta från det hållet. När den iranske oppositionelle advokaten Shirin Ebadi fick Nobels fredspris 2003 var ayatollornas kommentar till Nobelkommittén: ”Deras tungor ska skäras av och deras giftiga pennor spetsa deras hjärtan”.

Man kan inte ta ifrån den islamska regimen i Iran att de har ett färgstarkt språk. Och det är mot denna bakgrund man ska tolka de senaste dagarnas utspel från Teheran. Det ligger i deras kultur att driva sig själva till hatfylld extas. För oss i väst framstår de som sinnessjuka idioter som borde få tvångströja för att inte göra sig själva illa, men i Mellanöstern räddar man sitt ansikte på det sättet när man förlorat.

Trump är inte en vanlig västledare

För det andra brukar så kallade experter på Mellanöstern påpeka att den iranska regimen inte är villig att ta risker som kan leda till att den utplånas, så som mer lynniga ledare typ Saddam Hussein. Det är ingen tvekan om att det är en mördarregim, men man väljer att kriga genom ombud.

Genom Hizbollah i Libanon, palestinska Hamas, shiitisk huthimilis i Jemen samt iranska miliser i Syrien och i Irak bedriver Iran krig i dessa länder.

Regimen höjde i somras insatserna genom att angripa västerländska oljetankers, slå ut amerikansk drönare, bomba saudiskt oljefält och för några veckor sedan attackera amerikanska trupper genom Iranstödd milis i norra Irak.

Mycket tyder på att Iranska regimen nu felbedömt USA på samma sätt som Saddam Hussein gjorde. Man trodde, eftersom Trump drar tillbaka amerikanska trupper från Syrien, att USA är svagt och sårbart och därför, med feg logik, kan angripas.

I Teheran är man förmodligen chockad över att deras främste uppviglare till general skulle slås ut av USA. Det var säkert också president Trumps avsikt. Han visar styrka och oberäknelighet samtidigt som han är återhållsam och proportionerlig i antalet döda i drönarattacken mot Soleimani.

Trump har också svarat på alla de färgstarka hotelser som iranska regimen framfört. Han har valt ut 52 mål i Iran (motsvarande antalet gisslan som Iran tog på amerikanska ambassaden 1979) och är beredd att utplåna dem om Iran tillgriper mer våld.

Iran börjar lära sig att Trump inte är Obama.

Iran har inte råd med upptrappning

Den iranska regimen försöker uppvisa en enad front i landet mot USA, men oppositionen mot det religiösa förtrycket är stort bland vanliga iranier. Nyligen sköt iransk milis ned obeväpnade demonstranter, vilket kan ha kostat hundratals iranier deras liv.

Iran har fördjupat sina kontakter med Ryssland och Kina, men man kan inte räkna med att dessa ska sluta upp bakom Iran i en militär kraftmätning med USA. Och i Mellanöstern har Iran sina ärkefiender bland sunniarabiska länder som Saudiarabien och Egypten. Om USA svarar på ett iranskt anfall, kan Iran försvagas i regionen.

Iranska regimens bästa vänner är istället västerländska journalister. Stödet för den islamska diktaturen är massivt i både amerikanska och europeiska medier, och svenska redaktioner är inget undantag. De vinklar all nyhetsrapportering till Irans fördel. Bara för att ta några aktuella exempel: ”Tro inte på Donald Trumps förklaring” (Expressen), ”Toppdiplomat” (SVT gör om den aggressive Soleimani till fredsduva), ”Hyllad och beundrad hjälte” (SR beskriver Soleimani).

Därför agerade Trump

Min bedömning är att Trump ville skaka om Iran, som under förra året trappat upp sina provokationer mot väst, utan att åstadkomma massdöd. Att slå ut en ”kändis” blir logiskt, även om det är en provokation som kan få Iran att döda känt amerikanskt toppnamn. Men att makthavare får ta personliga risker istället för soldater, passar Trumps värderingar och väljarkår väl. Varför ska bara soldater ta risker?

Trump räknar förmodligen med att Iran inte ska våga göra något större militärt angrepp. Och förhoppningen är rimligen att Iran ska förstå att man inte kan besegra Trump med våld. Militärt sitter USA på alla trumfkort. Utåt kan naturligtvis inte Iran backa från sin vulgära orala stil, men genom diplomatiska kanaler, kanske via Putin, kan Iran skicka trevare för att dämpa den upptrappning som Iran genom sin självöverskattning har startat.