I natt blir Brexit verklighet – klyftan överbryggas redan

KOMMENTAR. Till slut följs folkets vilja. Storbritannien lämnar EU vid midnatt ikväll, 31 januari 2020. Det kan bli en nystart för frihandel – utan politisk klåfingrighet.

Två gånger har nu britterna röstat för utträde ur Europeiska unionen. Först genom en majoritet i folkomröstningen i juni 2016 och sedan i parlamentsvalet i december 2019 då Boris Johnson sökte mandat för att ”få Brexit gjort” (Get Brexit done) och vann en jordskredsseger.

Men tjurigheten finns kvar hos förlorarna, dvs EU-kramarna, som på alla sätt försökt stoppa demokratiska processen. Flera kändisar har sagt att de inte tänker ta emot det traditionella sjukantiga myntet 50 pence som växel, eftersom det på baksidan kommer att hylla Brexit. Uppmaningar till bojkott av myntet förekommer.

Klyftan mellan stanna och lämna överbryggas nu

I Spectator sammanfattar Rob Liddle läget, How it all went right: the great Brexit wound has almost healed

”Och ändå är dessa röster bara en liten, högljudd minoritet. Det anmärkningsvärda är istället att den stora nationella klyftan över Brexit sedan valet i december i huvudsak verkar ha försvunnit. En av de mest uttalade åsikterna de senaste tre åren har varit att Storbritannien med Brixit delats upp i två stridande stammar och att detta skulle ta en generation att reparera.”

Så har det dock inte blivit.

”De allra flesta av dem som röstade för att stanna i EU har för länge sedan vant sig vid att vi lämnar – en ståndpunkt som aldrig riktigt återspeglas i mainstream-medierna, som naturligtvis föredrar konflikt och fortsatt debatt.”

Folk böjer sig för demokratiskt förankrade beslut.

”Som det nu ser ut, tog det inte en generation att läka klyftan – det tog ungefär två veckor. Sedan Boris Johnsons storseger i valet har anspråken och klagomålen effektivt tystats, förutom i en liten falang. Det går till och med att spåra en viss optimism, och inte bara bland dem som förespråkade Brexit.”

Låg arbetslöshet och stora investeringar

Verkligheten talar också för Brexit, menar Liddle.

”Inte en enda av alla farhågor som det varnats för har gått i uppfyllelse, inte en. Investeringarna i Storbritannien var större under 2018 än i Frankrike och Tyskland tillsammans, högst i Europa. Storbritanniens ekonomiska tillväxt förutspås överträffa hela euroområdet. Arbetslösheten är det lägsta som det har varit i 45 år och arbetslösheten bara drygt hälften av den för euroområdet som helhet. Lönerna ökar äntligen. Pundet är relativt starkt.”

Också andra ekonomiska faktorer visar att skrämseltaktiken var lögnaktig.

”Kommer Brexit att göra ditt hem värdelöst, som dåvarande finansminister George Osborne vänligen underrättade dig om 2016? Nej, tvärtom. Sedan Brexit säkerställdes av parlamentsvalet i december har de brittiska huspriserna stigit i snabb takt enligt fastighetswebbplatsen Rightmove.”

Liddle menar att de tidigare sjunkande fastighetspriserna mer berodde på osäkerheten och obeslutsamheten, än på beslutet att lämna EU.

Britterna vill se sitt land lyckas

”All denna alarmistiska smörja – mycket mer ohederlig än en felaktig slogan skriven på sidan av en kampanjbuss – har följt oss i tre långa år, från 2016 till 13 december 2019. Det har varit gälla skrik av idiotisk raseri från människor som inte är vana att förlora och som trodde att de visste bättre än oss andra. Dessa falska klagovisor skadade vårt land mycket mer än att bara lämna EU. Och nu, för det mesta, har de tystnat.”

Det skälls visserligen fortfarande från sidlinjen, skriver Liddle. Men de som hoppas på att utträdet ska misslyckas är få. ”De flesta som ville stanna i EU är optimistiska och vill se framgångar. De må ha önskat att vi inte lämnade men de vill inte att vi ska misslyckas bara därför.”