Visst är komikerna Hasse å Tage ett tidsandans fenomen från svenska folkhemmets glansdagar som är värda en tre timmar långa dokumentär i SVT. Men det blir ytligare och plattare än vad man önskar.
Behållningen av dokumentären (SVTplay) är givetvis alla klipp från Tage Danielssons och Hasse Alfredssons produktion. Särskilt revyerna är det kul att påminnas om.
Lite märkligt egentligen att revyerna, som handlade om dagsaktuella perspektiv, är de som koms ihåg mer än långfilmerna. Revyerna var kvickare och drev med allt – fast på det gemytliga sätt man gjorde när folkhemmet stod starkt och gemenskapen var odiskutabel. I långfilmerna lös däremot ofta den framväxande vänsterradikala tidsandan igenom och de är därför fullständigt passé.
Men jag vill protestera när Tage Danielsson utmålas som en socialdemokrat som gick ut på vänsterkanten.
Jag upplever att det växande avståndet till Socialdemokraterna under Olof Palme grundade sig i att Danielsson höll fast vid folkhemmet medan Palme radikaliserade partiet.
Tvivel är en konservativ läggning
Danielssons livsfilosofi hade ingenting alls av dogmatisk vänster över sig. Tvärtom lyfte han ofta tvivel och eftertanke som bärande egenskaper. En sådan mental och intellektuell hållning är väl så långt bort från liberal eller vänsterradikal utopism man kan komma. De driver sina fixa idéer stenhårt och ser varje tvivel som en svaghet. Deras tvärsäkerhet gör också att vänstern utmålar meningsmotståndare som onda, vilket är känslolägen man inte såg hos Danielsson.
Hans tankar märktes bäst i det han skrev. I texten ”Eftertanke” (1974) säger han:
”Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund
och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla
är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla
är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg
men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen. (…)
Tvivlet är tåligt och milt.
Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke,
det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtörnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
det gläder sig icke över orättfärdigheten,
men har en glädje i sanningen. ”
Så uttrycker sig inte en socialist, men däremot en intellektuell konservativ.
En jordnära syn på sanning
Likaså uttrycks en uppenbar konservativ ansats när Tage Danielsson hade samma syn på kärnkraft som Thorbjörn Fälldin – att det finns risker som man inte kan ta lätt på. Detta uttryckte Danielsson i den fantastiska monologen ”Sannolikheten” (1979):
”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning.
Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre,
utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler.
Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar.
Dom är inte lika pålitliga.
Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar, före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt
att det som hände i Harrisburg skulle hända,
men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten
upp till inte mindre än 100 procent
så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt.
Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg
var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet
och väntade i över ett halvår på att få veta
om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte,
innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka
att kärnkraften är så farlig som den skulle vara
om det som har hänt i Harrisburg hade hänt.
Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till
att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi
å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar
så det inte händer här också.”
Om vi ser till Danielssons hållning här, finns en civilisationskritisk ansats mot det storskaliga, centralstyrda samhället.
Tydlig udd mot etablissemangen
En tredje text, lyriken till visan ”Ge mig hellre en glad amatör” (1979), visar tydligt att Tage Danielsson inte gillade etablissemang som anser sig bättre än folket.
”Har ni hört att man talat om politikerförakt?
– jodå det har vi hört
– det är tarvligt sagt!
Har ni hört att politiker är ljusets riddarvakt?
– också det har vi hört
– det är för mycket sagt!
Sanningen är bara den
att den du valt har ändrats kapitalt
– jaså, det menar du
ja, han har blivit nån sorts proffs
– vi förstår vad du menar!
Denna formgjutna nya modell
denna slipsprydda typ av procenttabell
denna åsiktsjonglör
är för professionell
– ge mig hellre en glad amatör!
Detta tvärsäkra pratfenomen
denna mjukhårda blandning av Ull och sten
Denne ordfabrikör
ger jag ingenting för
– ge mig hellre en glad amatör!
Vad han vill, och vad han tror på
innerst inne i sin själ
vet man ej, han vill bli stor på
att förbindligt verka vilja väl
Denne sluge expert på taktik
som så flott sol-och-vårar en bred publik
så den smälter som smör,
denne EPA-charmör
– ge mig hellre en glad amatör”
Ordet amatör kommer från franskan och började användas i svenska språket i slutet av 1700-talet. Betydelsen av ordet var då en person som med särskild känsla och utan egen vinning utövade en viss verksamhet. Det var i takt med den socialdemokratiska expertstatens framväxt på 1960-talet som amatör fick en negativ klang.
Dokumentären minns, men analyserar illa
SVT-dokumentären har ju suveräna förutsättningar med alla de historiska klippen man kan visa, men däremellan blir det tunt.
Behållningen är de röster som var med när det hände – medarbetare som Hatte Furuhagen och Carl-Uno Sjöblom (båda 89 år), liksom de båda huvudpersonernas syskon och barn. De ger en inblick i det som aldrig varit offentligt.
Däremot är det så att man vill kräkas över alla de ”kändisar” som får sola sig i glansen av Hasse å Tage, men bara framför intetsägande pladder.
Istället för alla dessa b-kändisar borde Hasse å Tage-produktionen diskuteras utifrån vilken sorts humor de hade, vad som inspirerade dem och inte minst borde texterna kunnat analyseras mer filosofiskt. Med den tid som gått, borde det inte ha varit omöjligt att göra.