Idag är det 18 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen far därför att hon vägrade leva efter familjens förtryckande normer från Mellanöstern. 

Hon ville leva som fria svenska kvinnor, även om hon kom till Sverige från Turkiet vid sju års ålder. Hon accepterade inte pappans krav på att gifta sig med en kusin, utan ansåg sig ha rätten att umgås med dem hon själv önskade.

Hon flydde hemstaden Uppsala på grund av hotbilden, där släkten vände sig emot henne. Men vid ett kort återbesök i Uppsala 21 januari 2002 blev hon mördad.

Politiska konsekvenser

Idag hade mordet förmodligen inte givit mycket mer än en notis i medierna, men eftersom Fadime Sahindal hade gått ut i medierna och beskrivit sin situation och tagit kampen för rätten till sitt eget liv, fick mordet politiska konsekvenser.

Det var först med mordet på henne som de politiska etablissemangen började uppmärksamma den våldskultur som många migranter tar med sig till Sverige. Fram till dess hade de gamla partierna och myndigheterna ansett migranter bli svenskar när de satte foten på svensk mark.

Dåtidens integrationspolitik bar rent av på kravet att hederskultur skulle accepteras och vara något svenskar skulle ta till sig, eftersom integration ansågs vara en ömsesidig process där svenska folket skulle anta utländska kulturella seder i lika hög grad som invandrarna tar till sig svenska.

Vänd dem inte ryggen – försvara det svenska

Fadime Sahindal menade att så får det inte gå till. Sverige borde stå upp för sin frihet, också för invandrarungdomar som vill bryta med det gamla hemlandets kulturmönster. ”Vänd dem inte ryggen”, var hennes budskap till svenska makthavare.

Men fortfarande – 18 år senare – är det ytterst känsligt att angripa vidriga våldsyttringar inom invandrargrupper. De flesta i det officiella Sverige är fortfarande rädda att stämplas som ”rasist” om man skulle försvara friheten för migranter som utsätts för kulturellt hedersförtryck.

Utvecklingen går bakåt

”Har Fadime Sahindals krav på lika rättigheter blivit en utopi? Det är dags att ställa frågan om vi inte är på fel väg för att nå målet med ett Sverige utan hedersförtryck, moralpoliser, oskuldskontroller, tvångsäktenskap, försvunna barn och könsstympning”, skriver riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (som är politisk vilde sedan hon kastats ut ur V) i Expressen på årsdagen av mordet.

I en rapport som Borås kommun gjort om området Norrby beskrivs i detalj hur samma verklighet som Sahindal och Kakabaveh lyft fram under många år fortfarande existerar och frodas i svenska förorter.

Och de gamla partierna fortsätter stödja islamiska verksamheter som har fundamentalistiska synsätt – i tron att man gör det goda. I podden ”Samtidigt” kommer vi imorgon att ta upp att svenska staten fortsätter att pumpa in hundratals miljoner kronor om året till en liten grupp islamister.

Lagar och bestämmelser för att stärka skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap har införts, men om myndigheterna samtidigt pumpar in pengar i verksamheter som motverkar lagstiftningen visas att Sverige fortfarande inte har en sund hållning i dessa frågor.