Regeringen har en tendens att hålla högtravande presskonferenser för att lansera målsättningar, men utan att ha några som helst realistiska planer för hur målen ska nås.
För Socialdemokratin är politik prat och behöver inte resultera i några konkreta resultat i verkligheten.
Europas lägsta arbetslöshet
Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven att Sverige skulle ha ”lägst arbetslöshet i EU” år 2020, om Socialdemokratin fick makten. Löfven vann valet och han har behållit makten sedan dess.
Facit, enligt Eurostat, är att Sverige 2019 hade högst arbetslöshet bland samtliga EU:s medlemsländer i Nordeuropa. Endast Grekland, Spanien, Italien och Frankrike hade högre arbetslöshetssiffror, utifrån radikalt sämre utgångslägen 2014.
Nyanlända i arbete inom två år
Det finns fler exempel på misslyckad arbetsmarknadspolitik. Under den pågående migrationskrisen 2015 satte dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson upp ett mål om att nyanlända migranter skulle vara i arbete inom två år.
En uppföljning av Statistiska Centralbyrån gör narr av Ylva Johanssons målsättning. Bland dem som sökte asyl 2015 och fått permanent uppehållstillstånd fick ungefär var tionde sin försörjning genom arbete i maj 2019, alltså fyra år senare. Hur många av de sysselsatta som hade skattesubventionerade anställningar framgår inte. Detta sker under brinnande högkonjunktur, då nyanlända migranters coachning in på arbetsmarknaden är högsta politiska prioritering.
Minst 5000 enkla jobb
Våren 2016 lanserade Löfven de så kallade ”moderna beredskapsjobben”, som riktade sig till långtidsarbetslösa och nyanlända. Målsättningen var att statliga myndigheter skulle inrätta minst 5000 ”enkla jobb” fram till 2020.
För ett år sedan peakade antalet anställningar på drygt ungefär 2300, färre än hälften av det uppsatta målet, och då tummade man ändå på förutsättningarna med enkla jobb till personer med låg utbildning. Därefter begravde man diskret projektet, trots att staten varje år har tiotals miljarder till förfogande för arbetsmarknadsåtgärder. Det kan tilläggas att hela projektet knappast hade haft någon inverkan på arbetslösheten som helhet, ens om man hade tagit det i hamn.
10.000 nya poliser
För att ta ett helt annat område har regeringen satt upp som mål att öka antalet anställda inom polisen med 10 000 fram till 2024.
Det är lite för tidigt att säga det inte går, men riksdagens utredningstjänst anser inte att målet kommer att uppfyllas förrän tidigast 2028. Vill man öka antalet poliser snabbare än så måste man skapa förutsättningar att förändra löneläge och arbetsvillkor, men medel för detta tillförs inte av regeringen.
Fossilfritt år 2045
Ett annat aktuellt mål är att Sverige ska vara ”fossilfritt” år 2045.
Fram till dess kommer hela ministären givetvis att bytas ut flera gånger om, men utvecklingen hittills är inte lovande. Sedan Stefan Löfven blev statsminister och Miljöpartiet blev en del av regeringen har utsläppen i stort sett stått still. Mycket snack har det blivit om denna ”ödesfråga”, men alltså inga utsläppsminskningar. Ödesmättade utspel en masse, men inga konkreta resultat.
Fossilfria fordon år 2030
Redan 2030 ska Sverige ha en fossiloberoende fordonsflotta, ett initiativ av Centerpartiet från 2012, som Stefan Löfvens regering har omfamnat. Ingen statistik tyder dock på att så kommer att bli fallet inom tio år. Man har förvisso stimulerat import av ansenliga mängder biodrivmedel från utlandet till onödigt hög kostnad, vilket i princip flyttar utsläppen av växthusgaser till andra länder. Målet är korkat och orealistiskt, åtgärderna är ineffektiva och dyra.
Vårdgarantin
Och så fortsätter det på område efter område. Den så kallade ”vårdgarantin” gäller inte i praktiken och hela välfärdspolitiken genomsyras av vackra formuleringar, som saknar täckning i verkligheten. Med långa köer är vårdgarantin inte värd namnet.
Hur gick det med utlovade mål?
I synnerhet vänsterpolitiker har alltså en tendens att lansera målsättningar och hålla högtravande presskonferenser, utan att ha en realistisk plan för hur målen ska nås. Sedan genomförs några verkningslösa symbolåtgärder och frågan läggs till handlingarna, även media verkar vända blad. När fick till exempel Ylva Johansson senast en fråga om att nyanlända skulle vara i arbete inom två år?
De flesta verkar till exempel ha glömt att hon 2015 lanserade trainee-jobben, som skulle generera 32 000 nya arbetstillfällen.
Det kraschade totalt och projektet avblåstes 2017.
Ylva Johansson ansågs så lyckad som minister att hon numera representerar Sverige som kommissionär i Bryssel.
Jag drar slutsatsen att statsminister Stefan Löfven anser att det ska vara så här. Politik är prat och behöver inte resultera i några konkreta resultat i verkligheten. Får man kritiska frågor gäller det att kunna prata på ännu mera.
Medier granskar inte
Det är helt enkelt väldigt oseriöst och det drar ett löjets skimmer över regeringen . Den stora gåtan är varför media och väljare inte går hårdare åt makthavare som ägnar sig åt detta. Jag ser inte heller att de ministrar som så uppenbart misslyckas drabbas av några negativa konsekvenser, tvärtom berömmer regeringen sig själv för sin höga ambitionsnivå.
Ja, ni märker hur absurt det hela är. Om en företagsledning agerade så här skulle man snart få problem med anställda, kunder och ägare. Och om en privat relation fungerade på motsvarande sätt skulle en psykolog misstänka att den som tror på alla grandiosa framtidsplaner medvetet låter sig manipuleras.
Jag misstänker det är så det ligger till för den halva av befolkningen som fortfarande accepterar alla brutna löften, man känner sig så delaktig i skådespelet att man inte förmår syna bluffen.