Det är lätt att hålla med S-redaktören Widar Andersson när han i Folkbladet skriver att ”något som väl snart rättmätigt bör liknas vid ett krig [pågår] mitt inne i stora svenska städer.
Kraftiga explosioner skakade centrala Stockholm och Uppsala under natten mot måndagen. I somras var det Linköping som drabbades av ett mycket kraftigt bombdåd. Och totalt brändes fler än 230 sprängningar av i Sverige under 2019.
Kriminologen Amir Rostami sade i höstas att för att hitta något liknande som det som sker i Sverige ”får man söka sig till krigszoner”. Självfallet är detta en exceptionell nivå för ett land som varit förskonat från krig och väpnade konflikter.
Klarar staten sitt uppdrag?
De ledande politikerna på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen har ett stort och tungt ansvar. Andersson konstaterar att ”bara nattens explosioner i Stockholm och Uppsala genererar tusentals övertidstimmar för en redan hårt pressad polisstyrka. En berättigad oro riskerar att sätta sig hos medborgarna; klarar verkligen staten av sitt uppdrag? Eller är det gangsterväldet som regerar?”
När polisen förklarade att explosionen i Stockholm räknas som ”särskild händelse”, så att man kan kalla in resurser från övriga polisenheter i landet, var min tanke: ja, men alla andra brott som ska utredas? Vad händer med dem? Är det så att de spektakulära brotten innebär att vi medborgare är rättslösa och står utan skydd, eftersom alla polisresurser går till att utreda mord, skjutningar och sprängningar i gängkriminalitetens fria framfart?
Hindra brott, inte bara utreda dem
Och varför är det så att polisen och rättsstaten bara kommer in när det redan smällt, redan skjutits, redan mördats? Varför finns inte polisen ute i de förorter som är motorer i den väpnade konflikt som tycks växa fram i Sverige? Är man rädd att kallas rasist och låter bli att förebygga? Är det därför man skriver av alla anmälningar om mindre grova brott som är inkörsporten till yrkeskriminaliteten?
Vi måste börja diskutera varför inte rättsstaten klarar av sin uppgift längre. Vad är det som fattas?!
Är det viljan hos regeringen som sviktar? Går den politiska korrektheten om att framstå som god och snäll, före att ingripa och störa dem som kan misstänkas ägna sig åt brottslig verksamhet?
Saknas moralen hos makthavare och polis? Tar man hellre en kopp kaffe och väntar på nästa smäll, istället för att ägna sig åt spaning och underrättelseverksamhet som innebär att man kan slå till innan det smäller?
Ni på fältet: tala om vad som fattas!
De som kan hantverket i polisiärt arbete måste nu tala ut. Sluta vara lojala med justitieminister Morgan Johansson. Tala ur skägget! Vad i hela fridens namn är det som Sverige saknar, men som Danmark och Tyskland har?
I somras löste dansk polis på två månader skjutning som resulterade i dubbelmord på förortsbor från Rinkeby i Sverige. När det sprängdes utanför danska skatteverket begärde dansk polis gripande av Malmöbor inom två veckor.
Dansk polis löser alltså grov våldskriminalitet – utförd av folk från Sverige – mycket snabbare och effektivare än vad svensk polis utreder brott i sitt eget land.
I Sverige är alla större sprängningar fortfarande olösta. Allt fler mord är olösta.
Vad fan är det för fel på den svenska rättsstaten?!!?