SCB-mätningen visar på att den enda logiska utvecklingen nu rullas ut. Både S och C försvagas eftersom de svikit sina vallöften.

Annie Lööf (C) lovade i valrörelsen att stödja en borgerlig regering men gjorde tvärtom: röstade nej till Ulf Kristersson (M) och släppte fram Stefan Löfven (S) som statsminister.

Det är inte ett litet löftesbrott.

Visst kan Centerpartiet hävda att man nu styr Arbetsförmedlingen från regeringens baksäte, men så där bra går det ju inte. Det är aldrig enkelt att regera ett land, men att göra det med partners som man egentligen ogillar (S och MP) och dessutom utan att inta säte i verkställande ledet, regeringen, är en cirkuskonst som ingen klarar.

Skälet för C att inte sätta sig i regeringen är att de tror att de därmed har flera dörrar öppna inför valrörelsen 2022. De tror att de kan gå tillbaka till fadershuset och gamla kompisarna i M och KD.

Men det är en illusion.

Inte därför att M och KD skulle ha något emot det, men därför att väljarkåren inte accepterar ett sådant velande. C kommer aldrig att kunna skapa tilltro till att man menar allvar med att man DENNA gång ska rösta å Ulf Kristersson. Dessutom kommer detta alternativ förmodligen att vara ännu mer beroende av SD än vad det var 2018.

Och om en röst på C i nästa riksdagsval betyder en röst på en socialdemokratisk statsminister, kan man undra om C-väljarna kommer att ställa upp. De skulle då tvingas acceptera motsatsen till det man förväntade sig fyra år tidigare.

Socialdemokratiska väljare har samma sorts val att göra, fast tvärtom. De fick sin statsminister, men inte särskilt mycket S-politik. Är man nöjd med det också 2022?

Knappast.

Båda partierna har målat in sig i samma hörn. Och de har egentligen bara ett logiskt handlingsalternativ. Att gilla läget. Att utforma en gemensam vänsterliberal politisk agenda. Frågan är hur många väljare i respektive parti kommer att gilla den rödgröna soppa man rör ihop.

Liberalerna står lite friare eftersom man bytt partiledare. Nyamko Sabuni har som person tydligt uttryckt att hon inte gillar S-samarbetet. Hon fick som ny partiledare ärva det. Då kan hon behålla trovärdighet om och när hon bryter det.

För att summera: Det är logiskt att S och C tappar väljarstöd. En trend som det ska mycket till för att vända.