Socialdemokraterna är på väg att bli omkörda av Sverigedemokraterna. Vänstersocialdemokraten Daniel Suhonen skyller på liberalerna, men han missuppfattar vilken sorts otrygghet som driver opinionen.
I sin Aftonbladet kolumn menar Daniel Suhonen att liberaler som Peter Wolodarski på DN borde be om förlåtelse för att de skapat grogrunden för Sverigedemokraternas framväxt.
”Det är något med liberalers sätt att se på världen som glappar. ’Ropen efter trygghet löper som en röd tråd i land efter land’, skriver Peter Wolodarski, men får det att låta som en anklagelse över att människorna där nere inte lever upp till hans högt ställda krav”, skriver Daniel Suhonen. Resultatet av liberalismens seger har enligt Suhonen blivit växande ekonomiska klyftor, miljontals förlorare och en allmän hopplöshet.
Jag delar analysen att liberaler har en översittarattityd som gör att de inte förstår befolkningarnas efterfrågan av trygghet och förutsägbarhet.
Marknadsekonomin har skapat välstånd
Men skälet till att det blivit otryggt är inte marknadsekonomin, som Suhonen tror. Den har tvärtom skapat en tillväxt som, även om de rika fått mycket, höjt levnadsstandarden enormt för vanligt folk.
Jag växte upp i arbetarstadsdelen Annedal i Göteborg på 1960-talet (granne till Haga där ”Albert och Herbert” utspelade sig). Då fanns bara rinnande kallvatten, uppvärmning via gaspolletter och utedass. Materiellt har arbetarklassen fått det mycket bättre, tack vare marknadsekonomisk tillväxt. De politiska beslut vänstern vill lyfta fram har bara kunnat fattas eftersom tillväxt funnits att fördela. Politiken har bara omfördelat – inte skapat något.
Otrygghet är att välfärden urholkas
Dagens otrygghet är istället kopplad till den oförutsägbarhet som en stora invandring skapar. Får man vård när behov uppstår? Kommer barnen att lära sig något i en skola där många inte kan svenska? Kommer äldreboenden att finnas när man blir gammal? Kommer ungdomarna att kunna få sin första lägenhet?
På alla välfärdsområden satsar de gamla partierna på nyanlända medan man struntar i svenska medborgare. De nyanlända får gå före i bostadskön. De får gratis välfärd, utan att ha bidragit med någonting, medan fattigpensionärer får betala tusentals kronor för tandläkarbesök.
Den ekonomiska tillväxten är inte så stor att den kan bära kostnaderna för invandringen. Därför får arbetarklassen betala mellanskillnaden med sämre välfärd, brist på billigare bostäder och allmänt sämre villkor från det offentliga.
De som tjänar bra drabbas inte av detta eftersom de utan problem kan betala, om det blir glapp i offentliga sektorn. Det är också därför medel- och överklass inte varit lika invandringskritiska. Man har låtit sig luras av etablissemangens bedrägliga snack om att invandringen, som det stora geniet Henrik Schyffert sagt, kostar som en pizza, Fanta och Netflix.
Otrygghet för medelklassen är när kriminaliteten ökar
Men nu kommer kriminaliteten i den extrema (både till antal och kulturella skillnader) invandringens spår. Då drabbas också medelklassens ungdomar. Då blir otryggheten uppenbar för ännu fler. Man kan få örat avskuret, bli rånad och förnedrad om man går ut ensam på svenska gator numera. Sverige har blivit som ett u-land utan rättsstat.
Därför börjar nu också medelklassen överge de gamla partierna till förmån för Sverigedemokraterna. Det enda parti som i årtionden talat om vad konsekvenserna av stor invandring kommer att bli.
”Otryggheten gör människor maktlösa”, skriver Daniel Suhonen och har helt rätt. Men han har fel i att skulden ligger i en ”frisläppt marknadsmakt”. Skulden finns hos de senaste årtiondets regeringspartier som låtit invandringen ske – utan att genomföra minsta förberedelse eller konsekvensanalys. Bara man öppnar sina hjärtan så ska allt bli frid och fröjd.
Detta groteska bedrägeri upptäcker nu fler och fler, högre och högre upp i de ekonomiska tillgångarnas statistik.
Allt kan sammanfattas med två ord: växande otrygghet.
De gamla partierna sviker kärnan i statens och politikens uppdraget: skapa trygghet. Tacka tusan för att människor reagerar!