Det heter att inga personer skadats i de hundratals explosioner och skjutningar som sker runt om i landet. Inte fysiskt, nej. Men ett öppet brev från en farmor visar de verkliga skadorna som allt våld orsakar det svenska samhället.
Det är farmor till Sebastian, 8 år, hans lillasyster Ella, 6 år, som på Facebook berättar hur de väcktes kl 3 på natten av en av de senaste bomberna i Malmö.
”Rutor sprängdes vida omkring, deras ytterdörr for upp, väggen där Sebastians säng stod fick en stor spricka och glassplitter for in i deras lägenhet.”
Tusen olika känslor
”Någon hade placerat en bomb utanför porten till deras trappingång och hela entrén blåstes ur, taket i entrén föll ner, rutor sprängdes vida omkring, deras ytterdörr for upp, väggen där Sebastians säng stod fick en stor spricka och glassplitter for in i deras lägenhet och vi kan bara TACKA GUD ?för att ingen kom till fysisk skada. (…)
Men hela familjen och vi som står dom nära har tusen olika känslor just nu. Det är ju förutom chock, rädsla för vad som kunde ha hänt, ilska, förtvivlan, förvirring över hur detta kan få ske i vårt land.”
Farmor Mona kräver att någon tar ansvar för utvecklingen i landet. Hon frågar hur regeringen kan tillåta att de kriminella får härja fritt, utan att regeringen agerar.
”Ni som sitter med skygglappar för ögonen och leker med vanliga människors liv! Ni som tror att vi alla är lika blinda som ni tycks vara! NÄR ska ni öppna ögonen och erkänna att ni helt har tappat kontrollen? Att ni inte har en aning om hur ni ska reda ut detta?”
Förtvivlad och djupt bedrövad
Ilska blandas med uppgivenhet i det öppna brevet.
”Deras farmor gråter av sorg över att deras tillit och tron på det goda nu är skakad i sina grundvalar och vi frågar oss alla ifall regeringen i Sverige finner nån form av balans i att vi också ska känna på hur det är att vara utsatt för bomber och granater.
Att vi måste gå så här långt för att sympatisera med de människor från resten av världen, som vi strävar så hårt för att skydda från krigstrauman, från just bomber och granater??!
Jag är idag förtvivlad, förvirrad och djupt bedrövad.”