KOMMENTAR. Under Irakkriget demonstrerade vänstern i Europa under parollen ”USA ut ur Irak!” och i stort sett alla etablissemang instämde. Nu får man som man önskade. President Trump drar tillbaka de amerikanska soldaterna från regionen.
När vänsteropinionen i Europa och USA spydde ut sitt hat mot president George W Bush skrev jag att om denna hatfylldhet är svaret när västledare befriar ett land från en blodig diktator som Saddam Hussein, kommer USA att slå in på en mer isolationistisk linje.
Obama påbörjade tillbakadragandet genom att inte fullskaligt gå in i Syrien, och nu fullföljer Trump denna isolationism genom att dra tillbaka de sista trupperna på plats i Syrien.
Alla som 2003 och åren därpå ropade ”USA ut ur Irak” – vilket inkluderar de flesta svenska medieredaktioner och politiska partier – får nu som man vill när USA nu tar sin Mats ur skolan.
Europa borde skämmas
Med tanke på hur skamligt europeiska politiska ledare och medier agerat mot USA har man ingen rätt att moralisera över att president Trump nu drar tillbaka sina trupper.
Europa ställde inte upp när det gällde. USA offrade över 4.000 av sina soldaters liv i försöket att skapa demokrati, frihet och utveckling i Irak, med syfte att det skulle sprida sig till övriga regionen.
Försöket misslyckades. Delvis därför att västvärlden var splittrad och delvis därför att den muslimska världen inte verkar redo för dessa värden. Man vill hellre döda sin granne, de som tillhör fel klan eller fel inriktning av islam, än att tänka på framtidens möjligheter.
Mellanöstern är inte redo för fred
Den erfarne norske FN-diplomaten Terje Rød-Larsen träffade under årtionden den palestinske ledaren Yassir Arafat. I en lång intervju med amerikanska tidskriften Atlantic efter Arafats död berättar Rød-Larsen om sitt intryck av Arafat: ”Han var en mästerlig manipulatör. Han ljög hela tiden”.
Det säger något om förhållandena i regionen. Amerikanerna fick Irak att i folkomröstning rösta för en demokratisk konstitution. Men snabbt bildades shia miliser som dödade sunnimuslimer. Och sunni anslöt sig till al-Qaida och olika terrorsekter som efterhand blev till Islamiska Staten, IS.
Det går helt enkelt inte för utomstående att lösa den muslimska civilisationens inre motsättningar och blodtörst.
Västvärlden har inga möjligheter att lösa upp aggressiviteten i Mellanöstern.
Trump tänker på de amerikanska soldaterna
I ett för Donald Trump ovanligt känslosamt framträdande förklarar han på torsdagen sitt besluta att dra tillbaka USA:s engagemang från Syrien med att han inte vill möta fler anhöriga till amerikanska soldater som kommer hem i kistor (se PBS sändning från pressframträdande, 57 min in i bandet).
– Det är slut med galet ändlösa krigen för vår del, sa Trump.
– Strider mellan olika grupperingar har pågått i hundratals år. USA borde aldrig ha varit i Mellanöstern.
Trump förklarade också att stödet till kurderna grundade sig på att man hade gemensamt mål i att slå ut IS. Här har USA hjälpt till med många miljarder, med vapen och annat. Men när uppdraget är slutfört har USA inget ansvar för att kriga för kurdernas sak.
– Kurderna strider för kontroll av landområden, och det är något annat, sa Trump om situationen i dag.
Trump besvarar också kritiken på hemmaplan mot att han avvecklar USA:s stridande engagemang i Mellanöstern. Han hänvisar till Dwight D Eisenhowers varning om det militärindustriella komplexet som vill ha krig igång för att tjäna pengar.
Det är intressanta poänger. Att president Trump nu drar tillbaka de amerikanska trupperna ur Syrien är logiskt. Europa har aldrig ställt upp när det hettat till, det har USA gjort. Men längre än så kan inte USA:s ansvar sträcka sig, menar Trump. Han vill inte delta i strider om vem som kontrollerar vilken mark i Mellanöstern.
Erdogan spelar skjortan av väst
Turkiet var en sekulär muslimsk stat. Slöjor var förbjudna. Men EU hjälpte islamisten Recep Tayyip Erdoğan till makten med sitt islamistiska AK-parti. Jag minns hur svensk media och politiker beskrev denna rörelse som en motsvarighet till Kristdemokraterna i ett muslimskt land.
Men vad som hände var att Erdogan, med EU-förhandlingar som vapen, tvingade de mäktiga sekulära institutionerna i form av armen och domstolsväsendet att retirera för politiken, för islamistiska AK-partiet.
När Erdogan säkrat makten och krossat de sekulära institutionerna har han kunnat ägna sig åt att stärka Turkiets makt utomlands.
Erdogan håller EU på mattan genom att hota skicka 3-4 miljoner syriska migranter in över gränsen till Grekland. Och han får USA att hålla sig på mattan genom att hävda att kurderna utgör ett hot mot Turkiets säkerhet.
För både Europa och USA blir det svårt att stödja kurderna, eftersom Erdogan är så aggressiv. Priset för att hjälpa kurderna, vilket naturligtvis vore bäst, blir helt enkelt för högt. Europa skulle få ytterligare många miljoner migranter på halsen och USA skulle åter tvingas utsätta sina unga soldater för risken att dö i strid.
Även geopolitiskt är Turkiet svårt att gå emot. Deras läge är ju skälet till att de är med i Nato. Att få Turkiet som motståndare skulle innebära en tydlig försvagning av västvärlden.
Internationell politik är cyniskt maktspel
Så, återigen visar det sig vilket cyniskt maktspel som internationell politik är. Man kan moralisera om det jävliga i att inte hjälpa kurderna, men de som gör det måste erkänna att priset för att göra det är oerhört högt. Är vi beredd att betala det priset? Tre-fyra miljoner nya migranter till EU?
Om vi inte är beredd att betala det priset, kanske vi ska skruva ner vårt moraliserande tonläge.
Vad kan vi göra? Först och främst lära av egna misstag. Hur EU så naivt kunde hjälpa fram Erdoğans islamistiska regim behöver analyseras. Vad vet vi om den muslimska civilisationen egentligen?
Sedan är nog Trumps linje det mest logiska. Vårt egenintresse måste styra, inte idealistiska västerländska ideal. Det betyder att hålla fingrarna borta när olika muslimska aktörer slaktar varandra. Det är inte vår strid. Vi i väst kan inte agera domare eller poliser. Väst är inte längre tillräckligt starka för att klara av det.
Vi bör fokusera på att skydda, värna och vårda våra västerländska värderingar på hemmaplan: frihet, demokrati och rättsstat.