Tänk om folk menar allvar med kritiken mot styrande partier?

Makten har alltid försökt smutskasta nya utmanare. Socialdemokratin beskylldes för att vara farlig, extremistisk och ryssförrädare när man blev en ny kraft i riksdagen. Idag är det Sverigedemokraterna som maktens företrädare vill mota bort.

Argumenten mot Sverigedemokraterna har varit och är fortfarande att de står för något som egentligen inte behövs. Och att väljarna egentligen inte avsett att rösta på partiet, utan är lurade till det.

Hela grejen med Sverigedemokraterna skulle alltså vara ett enda stort missförstånd.

Så resonerar fortfarande alla – alla! – etablissemang i Sverige, trots att partiet nu funnits i riksdagen i snart tio år och fortsätter att växa. Enligt två nya mätningar är Sverigedemokraterna landets största parti, eller näst intill. Mellan var fjärde och var femte väljare säger i dessa mätningar att man ger partiet sitt stöd (Demoskop 22,9 procent och Sentio 27,5 procent).

Ändå fortsätter makten att hävda att SD är ett missförstånd. Väljarna har bara inte fattat att partiet inte behövs, och att de gamla makthavarna kan lösa de samhällsproblem som eventuellt – eventuellt, eftersom man inte är säker på att något egentligen är fel i landet – finns.

En röst som resonerar annorlunda är Jenny Lindahl på vänsterns Arena Opinion. I Fokus-krönika (betalvägg) skriver hon:

”Tänk om alla underskattar väljarnas möjlighet att bedöma partiernas ideologiska profil, och matcha den mot sina värderingar? Tänk om det är så att människor inte röstar ’fel’ på grund av dålig kommunikation, utan att de röstar i huvudsak rätt, utifrån sina värderingar i förhållande till partiernas faktiska politik? Tänk om alla röstar rätt?”

Jag blir glad när någon visar sig befinna sig med båda fötterna på jorden, även om det är en vänsterdebattör. En lättnad över att inte alla i politiska etablissemang är galna.

För naturligtvis är det så att väljarna röstar rätt. Varje medborgare gör sin analys och avvägning utifrån sitt perspektiv. Det är inte bara löften om guld och gröna skogar som är avgörande. Man väger in helheten. Och då är det så att bara en väldigt liten, men högljudd, minoritet tror på godhetens utopism som fångat alla gamla partier från V till M.

Men för väljaren är inte dennes eget liv ett experiment för utopistiska politiker att leka med.

De flesta medborgare är pragmatiska och ser den verklighet vi har. Man är mån om att bevara det svenska samhället, som ju varit ett av de mest framgångsrika i mänsklighetens historia. Välstånd, välfärd, tryggt, förutsägbart, och med hög tillit till okända medmänniskor i samhället.

När nu alla från V till M agerar för att riva ner detta samhälle till förmån för en global, multikulturell anarki, reagerar människor.

Sverigedemokraterna är ett tydligt alternativ till den maktens arrogans som för landet mot sammanbrott. Det förstår allt fler medborgare. De är inte röstboskap som ”tillhör” något parti, de röstar utifrån sina utgångspunkter. De röstar utifrån den verklighet de upplever. De kan bedöma vad som sker. De kan inse vad som är rätt, och vilket parti som ligger rätt.