Från 1924 har den svenska socialdemokratin varit ett av världens mest framgångsrika partier i att dominera sitt land. Men nu är slutet nära.
Socialdemokratin är inte längre klart största parti när Demoskop mäter opinionen i början av oktober. Mycket talar för att detta inte är en engångsföreteelse. Den nedåtgående trenden för Socialdemokratin har pågått länge. Partiet hade legat på ett stöd av över 40 procent av väljarna sedan 1924, men gick under den nivån i valet 1991, och har sedan under 30 år fallit ned till 28,3 procent i valet 2018. Och i Demoskop får man ett år efter valet 23,1 procent.
Samtidigt har Sverigedemokraternas trend under tre årtionden varit på uppåtgående. Och nu under det senaste året har man ökat från valets 17,5 procent till att nå 22,9 procent i Demoskop.
Mycket talar för att dessa två trender ska fortsätta, ja, till och med accelerera när effekterna av en utopisk migrationspolitik börjar klarna för befolkningen: Polisen kapitulerar inför gängkriminaliteten som tar över. Våldet tränger sig in överallt, precis så som det är i Mellanöstern. Tioåringar kan inte längre ha mobiler och nya kläder på sig utan att riskera att bli rånade. Som i laglösa länder på sydligare breddgrader.
Den här utvecklingen är ett direkt resultat av den radikala invandringspolitiken, en utveckling som ingen väljarmajoritet någonsin röstat för. Det är något av en utdragen kupp utförd av politiska partier mot svenska folket. Och nu börjar den avslöjas. Priset borde bli högt för de ansvariga partierna.
I Folkbladet (S) skriver Widar Andersson i dagens ledare:
”SD framstår alltmer som en arvtagare till S … För Socialdemokraterna är riskerna större än [för M]. Sverigedemokraterna är ute efter att ta socialdemokraternas plats.”
Han menar att det inte är kört för partiet, men att S missat något viktigt: ”Däremot är framgångar [för partier] ett resultat av att ligga nära stora och breda medborgaruppfattningar om viktiga frågor. [Men S] förväxlade sunt medborgarmotstånd mot tiggeri och höga invandringstal med Hitler och rasism. Då går det som det går.”
Ja, men man måste lägga till att dagens partiaktiva i Socialdemokratin är betydligt mer radikala utopister än vad partiaktiva var förr i tiden. Partiet har slängt ut sin konservativa ådra, den som var så dominerande under begreppet ”folkhemmet”. Det var ju faktiskt denna ådra som var grundbulten i att partiet kunde bli ett historiskt framgångsrika parti. Nu har S blivit ett vanligt socialistiskt parti, och för dem går det inte bra någonstans i världen.
Sverigedemokraterna har däremot sin folklighet intakt. Partiledningen jagar inte korta utspel i medierna utan har en strategi som man fullföljer och som går ut på att erbjuda väljarkåren ett tryggt, stabilt konservativt alternativ till alla utopistpartiernas galenskaper.
Så som de styrande partierna ställer till det, river sönder Sverige och skapar växande oro och otrygghet, blir detta konservativa alternativ allt mer intressant för allt större del av väljarkåren.