Hur ska medborgarna kunna tro på rättsstaten när myndigheterna själva kapitulerar inför kriminellas hot om våld och avråder drabbade från att anmäla och vittna?
Polisen och socialtjänsten avråder numera brottsoffer från att anmäla brott. Det visar ny studie från Brottsförebyggande rådet, Brå.
Det är i en studie om övergrepp i rättssak och om tystnadskulturen som utredarna stött på en attityd bland myndighetspersoner där de mer eller mindre uttalat avråder brottsutsatta personer från att anmäla brott, rapporterar Ekot i Myndighetspersoner avråder brottsoffer att anmäla.
– Vi har intervjuat myndighetspersoner och personer som stöttar brottsoffer och vittnen. Och särskilt inom relationsvåld och i socialt utsatta områden så känner vissa av dem att det är svårt att rekommendera brottsoffer att gå till polisen. För att de tvivlar själva på rättsväsendets förmåga att lösa brotten, säger Johanna Skinnari, utredare vid myndigheten.
Enligt Brå handlar det om poliser och tjänstemän i socialtjänsten, liksom om stödpersoner i ideell sektor.
Justitieminister Morgan Johansson (S) avsvär sig allt ansvar och påstår sig inte hört talas om att det är så här rättsstaten inlett kapitulationen inför kriminaliteten och våldet.
– Jag känner inte igen det, men om det skulle vara så, så är det något som vi verkligen måste ta i. För attityden från samhället måste hela tiden vara att man som medborgare ställer upp och berättar vad man varit med om, säger Johansson.
Det är ett svagt och fegt uttalande från den ansvarige justitieministern. Det är han som ska sätta tonen och försvara statens våldsmonopol. Det är han som fört en politik som gör att myndighetspersoner agerar som de gör. Det är han och regeringen som är ansvarig för att otryggheten sprider sig likt en löpeld genom alla lager av det svenska samhället.
Och de åtgärder som föreslås, som att ge tidiga vittnesmål i polisförhör högre tyngd än vittnesmål på plats i rättegångssalen, är bara tillfälliga plåster. Så snart detta blir känt, kommer naturligtvis människor att bli än mer obenägna att överhuvudtaget tala med en polis eller myndighetsperson.
Om staten inte kan skydda våldsoffer och vittnen, har rättsstaten upphört. Då är Sverige en anarki.
Detta är inte ”allvarligt”, det är fullskalig katastrof.
När människor, inte ens de som arbetar i staten, har någon tilltro till att rättsstaten kan och förmår bekämpa kriminella gäng då borde alla larmklockor ringa på en gång och regeringen lägga allt annat åt sidan.
Utan en rättsstat som har förtroende, urholkas allt annat: viljan att betala skatt vilket får välfärdsstaten att haverera, företagens möjligheter att konkurrera på lika villkor och därmed välståndet i landet och demokratins trovärdighet försvinner, för vad är vitsen att rösta om kriminella ändå styr landet?
Ändå rycker regeringspartierna på axlarna.