På samma dag går S-ledaren Stefan Löfven och LO-ordförande Torvaldsson ut och talar om att migrationen måste minska. Detta bara månader efter regeringen öppnat gränserna för både ökad anhöriginvandring och ”ömmande skäl”.

Man brukar tala om ”kvartalsekonomi” för att beskriva en kortsiktigt näringsliv där börskurser avgörs av senaste kvartalets utfall. Inom politiken behöver vi ett liknande uttryck för att beskriva Socialdemokratins migrationspolitik.

Den skiftar, kvartal för kvartal.

Före sommaruppehållet röstade riksdagen igenom en rad lättnader för anhöriginvandring liksom för asyl av ”särskilt ömmande skäl”. Det betyder att migrationsströmmarna kommer att öka till Sverige.

Men nu har Stefan Löfven (S) plötsligt meddelat att S vill halvera det svenskt flyktingmottagandet. När han besökte Skåne sa han till Sydsvenskan att regeringen vill strama åt.

– Vi behöver ha färre asylsökande. Vi måste ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik. De som får ja på sin ansökan ska så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället, sa Löfven.

Det har skapat ett öppet bråk i regeringen med miljöpartisterna. EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) rasar i sociala medier. Hon skriver att ”statsministern i ett av världens rikaste länder” hämtar sin retorik ”från den yttersta högern”.

Språkröret och ministern Per Bolund (MP) fördömer uttalandet och menar att regeringen inte alls står bakom de utlovade åtgärderna.

”Vi vill att alla länder, inklusive Sverige, tar ansvar. Sverige ska delta i samtalen om hur de som räddas på Medelhavet ska fördelas. Vi ska bidra om det går!”, skriver Per Bolund.

Och det är lätt att förstå att miljöpartisterna är i chock. Här ett inlägg som visar hur Löfven brukar låta, från 2013:

Så ska man ta ”omsvängningen” på allvar? Svar: Nä.

Det är bara ord för att försöka stoppa tappet i opinionen. I konkret politik går som sagt utvecklingen i rakt motsatt riktning – fler migranter med generösare regelverk.