Det var en rätt avslagen partiledardebatt i SVT:s Agenda igår kväll. Men en sak står klar: Stefan Löfven (S) har ingen egen politik längre.
När jag medverkade i P1 Morgon för att kommentera partiledardebatten ombads jag i tre ord beskriva debatten. Det blev: otydlighet, kraftlöshet och snuttifiering.
Otydligt
Otydligheten beror på att det inte finns några tydliga regeringsalternativ. På vänstersidan angriper man varandra mellan S-MP-C-L-V även om man tillhör samma regeringsunderlag. Och oppositionen M-KD-SD är inte heller samstämmiga i viljan att ta över regeringsmakten.
Så varför ska väljarna lyssna? Regeringsmakten har gjorts upp i riksdagskorridorerna, inte av väljarna. C och L svek sitt upprepade löfte om att stödja Ulf Kristersson som statsminister.
Det undergräver demokratin när politiker begär medborgarna att rösta, för att sedan göra något annat än det man sagt.
Kraftlöst
Mest kraftlös var statsministern, som ju borde kunna sätta tonen i en debatt som denna. Men Stefan Löfven försvann nästan, och när han talade tvingades han försvara sina svek mot väljarna. Expressens ledare beskrev Löfven som ”gråtfärdig”, vilket kanske är att ta i men har en poäng.
En förklaring till kraftlösheten är ju att han styrs av 73-punktsprogrammet mellan JÖK-partierna. Och här finns mycket som inte är S-politik. Tydligast är ju värnskattens avskaffande, något som gynnar dem som har mer än 60.000 kr i månadslön.
Visserligen sitter S på regeringstaburetterna, något partiet anser som viktigast av allt. Men makten har glidit dem ur händerna. Man har reducerats till att administrera än det ena, än det andra partiets krav på en allt mer splittrad dagordning.
Snuttifiering
Jag har svårt för de här debatterna där inläggen ska vara på en minut. Det betyder att det blir som på Twitter – det är mycket enklare att kasta ut en anklagelse mot någon annan, än att tala om sin egen politik.
Nu får vi se om mer blir sagt på onsdag, då partiledardebatt hålls i riksdagen och talartiderna är längre. Då har man som debattör i alla fall en möjlighet att utveckla ett resonemang som landar i en politisk slutsats för egen del och inte bara tal om hur dåliga andra är.
Men det är i vilket fall intressant att de tre konservativa oppositionspartierna lade beslag på hela prispallen när väljarna fick avgöra vem som vann debatten, enligt Demoskop. Jämt mellan Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson på medaljplatserna med betyg 3,05-2,90 (där 5 är högsta och 1 lägsta betyg). Regeringsunderlaget fick mellan 2,18-2,74 vilket alltså är en klart lägre nivå.
Se debatten: SVT:s Agenda.