De som utgör säkerhetshot har ingen rätt att vara i Sverige

När Ekot redogör för att de 40 fall där Säkerhetspolisen ansökt om att utvisa utländska medborgare som de anser utgör ett säkerhetshot framställs det som avsteg från demokratiska rättigheter. Men det finns ingen mänsklig rättighet för utländska medborgare att vara i Sverige.

Lagen om särskild utlänningskontroll, LSU, ger Säkerhetspolisen möjlighet att ansöka om utvisning av utländska medborgare som anses utgör ett säkerhetshot eller som kan befaras begå ett terrorbrott. Ansökan prövas först av Migrationsverket vars beslut kan överklagas till Migrationsöverdomstolen och sista instans är regeringen.

Oseriös kritik – handlar inte om brottmål

Trots denna rigorösa prövning av fyra instanser, polis, migrationsmyndighet, domstol och regering, framställs det som att rättssäkerhetsbrister råder.

De advokater, som för övrigt tjänar stora pengar på migrationsindustrin, klagar på att de inte får se underlagen till Säkerhetspolisens bedömningar.

Det blir märkligt när dessa fall i Ekot jämförs med brottsmål. Här finns ju inget samband överhuvudtaget. Det finns inget brott att bevisa. Det är en säkerhetsbedömning om vilket hot en person utgör mot rikets säkerhet.

Dessutom av en utländsk medborgare. Det blir alltså helt fel när advokater talar om demokratiska brister i handläggningen. Dessa personer omfattas inte av några svenska demokratiska rättigheter. De är inte medborgare.

De är gäster i landet. Och Sverige har all rätt i världen att avvisa besökare som kan misstänkas ha dolda avsikter, precis om vi var och en avgör vilka vi bjuder till våra hem.

Medborgarskapets mening

En grundläggande orsak till polariseringen är att så många inte begriper skillnaden mellan universella mänskliga rättigheter, som är en filosofisk strävan utan några garantier, och medborgerliga rättigheter som är absoluta och som statsmakterna ska upprätthålla för sina medborgare.

Det är ju därför konservativa så intensivt driver kravet om en stark rättsstat – den är en garanti för att medborgerliga rättigheter upprätthålls. Om man istället envisas med att tala om luftiga mänskliga rättigheter, då är man inte särskilt angelägen om verkliga garantier utan mest om vackert tal.

Det är också därför medborgarskap är en så avgörande fråga. De som vill omfattas av medborgerliga rättigheter som skyddas av en rättsstat, måste ställa upp på de skyldigheter och plikter som staten via demokratiska beslut bestämmer. Lojalitet och sammanhållning krävs för att det ska finnas en rättsstat som skyddar sina medborgare.

Det är denna rättsstat vi nu ser brytas sönder. När ”rättigheter” hävdas utan att några som helst skyldigheter eller lojalitetsförklaringar sker, slutar rättsstaten att fungera. Det blir kaos och anarki. Brottslighet, våld och hot tar över – så som det är på många håll i Mellanöstern och Afrika.

Om vi inte vill att Sverige ska bli en laglös anarki, ”failed state”, måste politiken börja poängtera sambandet mellan skyldigheter och rättigheter.