Bakom kulisserna: En dag med SD:s pressavdelning

Nära det mediala strålkastarljuset, men sällan i det. Bakom kulisserna har Sverigedemokraterna byggt upp en pressavdelning som både backar upp de politiskt valda och förser massmedierna med svar och material.

Samtiden har följt nye press- och informationschefen Henrik Gustafsson en arbetsdag på kansliet i riksdagshuset.

Det råkade bli dagen då den ekonomisk-politiske talespersonen Oscar Sjöstedt skulle presentera partiets budgetmotion. Det blev också dagen då Demoskop presenterade en mätning där SD var lika stora som S.

Pressavdelningens uppgift är att se till att partiet får uppmärksamhet i medierna och att kontakterna går så smidigt som möjligt mellan partiet och medierna. Allt för att fokus ska hamnar där partiet önskar att det ska hamna. Här finns ju en ständig dragkamp mellan avsändaren/samhällsaktören, i detta fall partiet, och mediernas journalister som bevakar och vill hitta det med störst nyhetsvärde.

Det innebär för pressavdelningen att arbetsuppgifter kan dyka upp från ingenstans en fredagskväll. Men normalt handlar det om att hantera kritik från meningsmotståndare, opinionsbildare och andra tyckare. Det kan vara angrepp och beskyllningar som behöver bemötas på rätt sätt. Men också diskussioner, bråk och debatter med journalister som vill veta något före andra medier eller något som ännu inte är redo för publicering.

En viktig uppgift är att nå så stort mediegenomslag som möjligt för de ämnen som partiets företrädare prioriterar.

Henrik Gustafssons mantra är att pressavdelningen ska vara tillgänglig, trevlig och göra ett kompetent arbete.

– Vi ska vara taggade och motiverade. Alltid stå för ett gott bemötande. Vi ska med gott humör hugga in i nya outforskade uppgifter, säger han.

Inte bara därför att det är gott uppförande utan därför att arbetet då kan genomföras effektivt.

– Det handlar inte bara om att vara reaktiva, alltså reagera när något har inträffat, utan också vara proaktiva, förebygga att något hamnar snett. Vi ska ge korrekta fakta till journalister och bygga förtroende med aktörer i samhällsdebatten.

När trycket inte är så stort utifrån är pressavdelningen behjälplig med att skriva underlag till debattartiklar och skapa nya mediala sammanhang för riksdagsledamöter så att fler får möjligheter att synas och föra fram partiets politik.

Förbereda presentation av budgetmotion

När Samtiden var på besök hölls flera förmöten om hur partiets förslag till statsbudget för 2020 ska ”lanseras” i olika mediesammanhang. Man konstaterade att planen för publicering av olika delar av budgeten gått bra i år, med debattartiklar i flera stora tidningar samma morgon som Oscar Sjöstedt skulle presentera budgetmotionen.

Allt praktiskt kring en direktsänd presskonferens ligger också på pressavdelningen att ha koll på. Exempelvis att Oscar Sjöstedts egna noteringar inte följer med i den Powerpoint som han ska presentera på presskonferensen. Liksom att kolla vilka medier som vill ha kommentarer av Sjöstedt i egna direktsändningar, så att de klaras av först, när presskonferensen övergår i enskilda intervjuer.

En budgetmotion i riksdagen innehåller många delar, så det handlar också om ”efterarbete” med att sprida partiets satsningar på olika sakområden till olika målgrupper. Medierna utanför Stockholm är viktiga kanaler till väljarna.

Kommentera i medierna

Som presschef har Henrik Gustafsson också uppgiften att faktiskt synas i medierna. När medierna behöver kommentarer från officiellt håll om exempelvis nya opinionsmätningar ger han partiets syn.

Det inträffade den dag Samtiden var med. Expressen ville ha kommentarer direkt i sin TV-sändning om den nya Demoskopmätning som tidningen ska publicera.

Tidigare brukade partisekreteraren Richard Jomshof behöva kommentera den här typen av händelser utanför partiets kontroll, men nu ska Henrik Gustafsson som presschef ta ett större ansvar så att partiledningen avlastas.

Pressavdelningen ett filter eller smörjmedel?

Det pågår i Sverige en diskussion om innebörden av de allt större pressavdelningar som företag, myndigheter, kommuner, organisationer och partier omger sig med. En del ser denna profession som ett filter som hindrar en naturlig dialog mellan å ena sidan journalister och allmänhet och å den andra makthavarna, de ansvariga.

När jag följer Sverigedemokraternas pressavdelning vid partiets riksdagsgrupp får man mer en bild av att man fungerar som smörjmedel för att få delarna att fungera så smidigt som möjligt.

Visst, jag är gammal nog att minnas när riksdagsledamöter och andra representanter för makten var mer lättillgängliga, spontana och inte så bundna vid förutbestämda manus. Det var lättare att föra vanliga samtal mellan personer med olika roller. Men då måste man komma ihåg att en nyhet då normalt tog ett dygn att publicera – i nästa dags tidning. Direktsändningarna var mycket få och mycket dyra för SVT, som hade de enda två TV-kanaler som folket kunde se.

Tempot var då ett annat, liksom vad man förväntade sig. Förr handlade det mer om att förklara hur man menade, inte att försöka ”sätta dit” någon. Dagens mentalitet handlar mycket om att utgå från att det finns något förrädiskt, något lögnaktigt att avslöja. Det var inte riktigt så tillspetsat förr. En förlupen mening – som Leif Östlings ”Vad fan får jag för pengarna?!” – innebar inte att man behövde avgå, som det gör nu.

Ett annat medieklimat idag

Jag minns när gotlänningen och försvarsministern Torsten Gustafsson (C) sa att ”vi vet var vi hör hemma” 1982, och därmed bröt mot det offentliga hyckleriet om neutralitetspolitiken. Det blev ett himla liv, men statsminister Thorbjörn Fälldin kunde ganska enkelt vifta bort avgångskraven. Idag hade det inte gått att ha kvar en minister som misstänktes vara emot officiell politik.

Klimatet är alltså ett annat idag. Och det ligger ju i varje organisations självbevarelsedrift att inte utsätta sina företrädare för onödiga risker. I den meningen är pressavdelningar ett logiskt resultat av tidsandan.

Dessutom har trycket från medier som vill ha svar blivit så mycket större när utbudet av mediekanaler vuxit starkt och sändningar pågår i princip dygnet runt. Politiskt valda ska utveckla och besluta om politiska sakfrågor, och då är det inte konstigt att de behöver avlastning och dem som kan hantera information i skärningspunkten mellan politik och medier.