Statsbudgeten: Många nollor blir det

Denna budgetdag är det många belopp som bollas runt. Egentligen borde ingen politiker tillåtas att prata om annat än miljardbelopp. Redan det är bara en promille av budgeten. Mindre belopp än så påverkar inte den politisk inriktningen.

Det som slog mig mest när finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade regeringens budgetförslag och partierna kommenterade densamma, var att politiker har en tendens att tala om småbelopp som räknas i några miljoner kronor. Det borde nästan vara förbjudet en sådan här dag.

Det är småsmulor. Även en hel miljard kronor (tusen miljoner) är faktiskt bara en enda promille av statsbudgeten.

Därför gladde det mig att SVT Forum inför ledarskribenternas kommentarer – med Maria Ludvigsson (SvD), Göran Greider och mig – tagit fram en lista över de största förändringarna i regeringens budgetförslag.

Slopad värnskatt för de som tjänar 60.000 kr/mån och uppåt är den största förändringen.

Detta innebär att budgeten ökar ojämlikheten i Sverige. De som tjänar mest får ut mest av den S-ledda regeringens budgetförslag.

Vi lever onekligen i en märklig tid där S går i spetsen för att öka ojämlikheten. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest (stapel 10) får sin standard höjd med mer än en procent, medan den tiondel av folket som tjänar minst (stapel 1) bara får en standardförbättring på mindre än 0,4 procent.

Det är ökat grundskydd i pensionerna och skattereduktion i viss landsbygd som har ger de med lägst inkomst mer. Allt medan den sänkta pensionsskatten, höjda uppskovet vid bostadsförsäljning och värnskatten ger högre inkomsttagare mer.

Att sänka skatter är rätt, men det borde ske så att de som tjänar minst får mest. Egentligen borde ingen betala inkomstskatt innan man själv kan försörja sig själv. Då skulle bidragen kunna minska och människor leva på sin lön.

I Sverigedemokraternas tidigare skuggbudgetar har man nämnt inkomster upp till 150.000 kr/år borde slippa inkomstskatt.

Ett sätt att väga upp dessa förlorade skatteinkomster är att långsamt minska ränteavdraget, från dagens 30 procent. Det kan ske med en procentenhet per år. Det är rimligt att göra just nu, då räntorna på bolån är som lägst.

Effektivitet i den offentliga sektorn borde vara en framträdande punkt i samband med att statsbudget behandlas.

På politiker låter det ofta som att alla samhällsproblem kan lösas bara man kastar några miljoner på dem. Så är det naturligtvis inte. Pengar måste användas med effektivitet, men mänskligheten kännetecknas av en vilja att slippa effektiviseras. Därför måste det finnas en piska som tvingar fram effektiviseringar.

Inom privat verksamhet utsätts man för konkurrens och man har vinstambition, båda dessa omvärldskrav tvingar fram effektiviseringar.

Inom offentlig sektor finns inget sådant här omvärldstryck. Då är det lätt att skattepengarna rinner iväg och inte används effektivt. Här borde betydligt mer energi läggas för att finna bättre och smartare sätt att utnyttja skatteresurserna.