Det är tröttsamt att höra polischefer som vill gulla med kriminella för att göra dem snälla, samtidigt som polisen lägger ner förundersökningar på löpande band. Därmed är signalen tydlig: brottslighet i Sverige lönar sig!

En butiksägare i Kristianstad berättar i sociala medier om det tröstlösa arbetet med att försöka lagföra snattare. Det går inte. Nu senast höll man fast en yngling tills polisen kom, även om han började slåss. Trots misshandel och trots butikens filmbevis, lade polisen omedelbart ner förundersökningen.

Skälet: ”Något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts inte genom att förundersökningen läggs ned”.

Men polisen talar ju alltid om hur viktigt det förebyggande arbetet är för att stävja en kriminell kultur. Finns det något viktigare förebyggande arbete än att beivra dem som börjar begå mindre brott?

Nej, det gör det inte.

Polisen kan försöka be om ursäkt till kriminella, trycka upp ”sluta tafsa”-armband och driva ”sluta skjut”-projekt hur mycket de vill, men det löser inga problem.

Det är nog snarare så att allt det trams som polismyndigheten ägnar sig åt undergräver den lilla respekt som finns kvar för polisen. Både i kriminella kretsar och hos allmänheten.

Ambitionen om förebyggande insatser är däremot rätt. Men då måste ju polisen själv tro på det och inte bara lämpa över allt på socialtanterna.

Så här bemöter man inte kaxiga ungdomar

Polisen saknar respekt hos kaxiga unga som tror att de äger världen och kan stjäla i butiker, råna jämnåriga och allmänt skapa oro i samhället där de bor. Och man skapar inte respekt genom att bete sig som barn i hoppborgar!

Arbetstiden hos polisen borde istället för allehanda vänsterflummiga jippon ägnas åt att genomföra förundersökningar och ställa småbuset inför rätta, även när det är brott ”som inte kan förväntas leda till en strängare påföljd än böter”.

För mig framstår polisledningens nuvarande strategier som gjorda för att undergräva ordningsmakten och låta kriminella med våldskapacitet ta över landet.

Om ledningen – och naturligtvis är justitieministern och regeringen ytterst ansvariga – inte står för att det är staten som ska ha våldsmonopol, då kommer Sverige att gå under.

Sätta ner foten

Det som krävs är det som uttrycks i den gamla formuleringen ”sätta ner foten”, alltså säga ifrån mot rådande galenskaper och med kraft göra rätt.

Om kriminella lär sig att man inte kan gå in i butiker och stjäla eller råna jämnåriga, utan att det får tydliga konsekvenser, då kommer utvecklingen att kunna brytas. Det är enda sättet att stoppa en utveckling där laglöshet blir norm.

Att hålla ordning i ett samhälle är ingen lek. Det är inget trams. Det är att så tydligt som möjligt tala om vad som gäller genom att staten agerar när regler och lagar inte följs.

Särskilt för unga är det en oersättlig pedagogisk vinst att deras brott, även om det är snatteri, snabbt får en påföljd som känns. Därför borde vi naturligtvis ha jourdomstolar som snabbt kan döma ut straff som sänker deras status i umgänget. Tvinga dem att sopa gatorna så att deras jämnåriga ser dem, kan vara ett mycket hårdare straff än att bli inlåst.

Poliser i yttre tjänst har halverats

Justitieminister Morgan Johansson skryter med att man satsar på polisen, men det är inget som märks utanför korridorerna i polishögkvarteret.

Tyvärr drabbas polisen av samma myndighetssjuka som all planekonomi, man låter byråkratin växa medan kärnuppgiften prioriteras ner. Även om polisen fått mer resurser, så är poliserna i yttre tjänst kraftig underbemannade.

Enligt polisfacket har exempelvis antalet poliser i yttre tjänst halverats i Stockholm. I mitten av 1980-talet fanns 1.000 poliser i yttre tjänst i Stockholm, nu är de 450. Detta samtidigt som staden vuxit dramatiskt och våldskriminaliteten exploderat sedan migrationsvågorna sköljt in över landet.

Poliser bakom skrivbord behövs också, men nu måste poliser som kan möta buset ute på gator och torg och i förorter prioriteras. Detta tillsammans med en ny strategi där man så som förebyggande insats driver alla brott, också de mindre, till domslut och avgörande enligt lagen – så som det var tänkt och så som skedde förr.

Bara om politiker och polisledning backar upp poliskåren i dess kärnuppgift, att handgripligen ta sig an kriminaliteten, kan vi hoppas på att ordning och trygghet kan återskapas.