Ett skäl till att Filipstad är i ekonomisk kris är att man betalar ut bidrag utan att ställa några krav på de nyanlända.
Socialtjänstlagen gör ingen skillnad på personer utifrån ursprungsland, kön, ålder eller etnicitet. Den syftar till att stärka individers förutsättning till ett självständigt liv.
Men i Filipstad ställer man inga krav på migranter, vilket en tidigare förvaltningschef kritiserar i Dagens Samhälle. Cecilia Lejon menar att Filipstads kommunala tjänstepersoner inte borde göra skillnad på ursprungsland och istället enligt lagstiftningen ställa samma krav på migranter som svenskfödda.
”Att hänvisa till barnperspektivet som argument för utbetalning av försörjningsstöd till vuxna individer som inte vill pendla 20 minuter till ett arbete eller till studier är inget annat än ett förminskande perspektiv på individers förmåga. Ett förminskande perspektiv som vi vet leder till passivitet och förlängt bidragsberoende.”
Det är förödande om myndigheterna inte ser till att det får konsekvenser att bryta mot samhällskontraktet, skriver hon.
”Att i detta fall hänvisa till barnperspektiv är inget annat än ett gisslanperspektiv, där barnen används som argument för ett agerande som inte är förenligt vare sig med lagstiftarens intentioner eller grunderna för den svenska välfärden där alla bidrar efter sin förmåga.”