Bokmässan: ”Ingen rättighet att känna igen sig i sitt land”

Ett tema, om vad Sverige vunnit och förlorat på invandring, avhandlades i SvD:s monter på Bokmässan i Göteborg på fredagen.
– Det är inte en mänsklig rättighet att känna igen sig i sitt eget land, hävdade kulturjournalist.

Utgångspunkten för debatten vid montern på Bokmässan var tidningsartiklar publicerade runt nationaldagen i somras och handlade om hur invandring har påverkat landsortsstäder.

Expressens Jens Liljestrand skrev att landsbygden, som länge fört en tillvaro som avfolkat ålderdomshem, nu också blivit en flyktingförläggning. Ivar Arpi framförde i Svenska Dagbladet att det är demografin, inte ekonomin, som gör att väljare röstar på partier som vill minska invandringen radikalt.

Arpi fick kritik av medieetablissemanget, medan Liljestrand fick beröm, konstaterade moderatorn.

– Min utgångspunkt var Joakim Ruists rapport ”Global migration – orsaker och konsekvenser”, där han konstaterar att vi har råd med invandringen, sa Ivar Arpi på Bokmässan. Jag menar att det är fel tänkt – att det inte är ekonomin som driver invandringsmotståndet. Det handlar snarare om att förändringen av Sverige har gått väldigt snabbt.

Han menar också att det i samhällsdebatten finns en förväntan på att ”man ska gilla förändringen”, men att han tror att många väljare inte gör det.

Liljestrand kände inte igen sig i att han skulle stå för en sådan förväntan.

– Jag skrev inte att jag tycker att förändringen är bra eller dålig. Jag beskrev bara hur det ser ut i dagens Sverige, sa Jens Liljestrand, som också la till att han förespråkar fri invandring.

Sydsvenskans kulturskribent Rakel Chukri tog då till orda och menade att svenskar inte har någon rätt att känna igen sig i sitt eget land.

– Jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att känna igen sig i sitt eget land. Det är orimligt med tanke på hur mycket världen har förändrats, hur mycket tekniken har utvecklats.

Hon menade att alla debattdeltagare säkert kunde hålla med om att en misslyckad integration är av ondo. Däremot var hon noga med att skilja mellan integration och assimiliering:

– Jag har själv föräldrar som flyttade från Södertälje för att de ville att vi skulle växa upp i en mer svensk miljö. Men å andra sidan kom inte mina föräldrar till Sverige för bli svenskar, utan för att få fortsätta att vara assyrier.

Ivar Arpi fångade upp tråden om att inte känna igen sig:

– Du säger att det inte är en mänsklig rättighet att känna igen sig i Sverige. Men det är heller ingen mänsklig rättighet att få komma till Sverige.

Rakel Chukri talade mycket om sin assyriska bakgrund, vilket ledde till följande replikskifte:

– Är det viktigt för dig att ha en assyrisk identitet? frågade Ivar Arpi.

– Ja, svarade Rakel Chukri.

– Men i Sverige har det varit skamfullt att vilja vara svensk, påpekade Arpi.