En nästan uteslutande svensk sjukdom dök upp för 20 år sedan. Fenomenet ”apatiska barn” drabbade flyktingbarn. Nu avslöjas bluffen av barnen som blivit vuxna – sjukdomen var fejkad för att få uppehållstillstånd.
I ett reportage i tidningen Filter berättar nu ett par av barnen hur man tvingades spela sjuka: Ohörda rop.
Det första fallet dök upp 1998 och gällde en 15-årig tjetjensk pojke som varken åt eller talade. Fyra veckor efter att familjen fått uppehållstillstånd hade han dock tillfrisknat helt igen. Där visades vägen till hur man får uppehållstillstånd i Sverige. Fallen blev fler.
2005 kom en serbisk pojke till Kiruna och efter några månader fick familjen avslag på asylansökan. Då tvingade föräldrarna honom att sitta i rullstol och svälta. Man ljög också om att han hade epileptiska anfall.
– Jag fick inte öppna ögonen. Men jag kunde inte alltid hålla mig, och då fick jag en hård jävla smäll i nacken, säger pojken till Filter.
– Jag bad till Gud varje gång att någon skulle säga till min pappa: ”Vad håller ni på med, din unge är ju frisk?” De var ju utbildade läkare, de måste ha fattat. Men ingen sa något.
Situationen blev så påfrestande att han som 12-åring försökte ta livet av sig. 2015 fick han uppehållstillstånd och hade lämnat sin familj.
Hösten 2009 bestämde pappan och styvmamman att den 10-åriga flickan Anahit skulle bli apatisk. Hon togs ur skolan och fick ett antal riktlinjer att förhålla sig till, enligt Filter: Prata inte, le inte, var inte ute på egen hand, reagera inte på någonting.
– Jag kommer ihåg att min styvmamma kunde laga mat så det doftade i hela hemmet, men jag fick inte äta. Ibland kunde jag smyga upp och ta en brödbit eller någonting, för jag var så hungrig, berättar den nu 20-åriga kvinnan för Filter.
Syftet med det hela var att få uppehållstillstånd, men efter ett år blev pappan så rädd för att bli avslöjad att flickan fick bli frisk igen. Hon blev senare placerad i familjehem och har nu fått uppehållstillstånd på egen hand.
Ett sätt att få uppehållstillstånd
I en statlig utredning från 2005 uppgav en en sköterska på flyktingmedicinska enheten i Gällivare: ”Många unga kommer till oss och säger att de tänker sluta äta och dricka. Då pratar vi om detta och säger att det hjälper vare sig dig eller din familj. Nästan alla säger då att de har hört att ’då får man hjälp att stanna i Sverige’.”
Men de politiska etablissemangen hävdade bestämt att detta var en riktig sjukdom, och att det var barbariskt att dessa barn och deras familjer inte omedelbart fick uppehållstillstånd.
Kritiker menade att det var en bluff och ännu en illustration på den naivitet och systematisk dumhet som präglar svensk asylpolitik när asylbyråkratin faller till föga inför dessa uppenbara fall av manipulation.