När justitieministern kritiseras för att inte ta hatet mot judar på allvar, försvarar han sig med att utredning arbetar med förbud mot rasistiska organisationer. Vad betyder det? Ska SSU förbjudas?
Extrema miljöer växer i Sverige. Sådana miljöer kännetecknas av att de förespråkar terror och våld mot utpekade mål.
Islamister har redan utfört flera terrordåd i Sverige, med 5 döda på Drottninggatan i april 2017 som det värsta och misstänkt terrorförsök i Östersund i förra veckan som det senaste.
Även vänster- och högerextremister har genom att organisera sig kapacitet att utföra våldshandlingar.
Frågan är hur det demokratiska samhället ska skydda befolkningen från våld som befrämjas genom sådana extrema organisationer.
Men när justitieminister Morgan Johansson (S) pressas gör han svepande uttalanden, som i Aftonbladet idag.
– Jag har tillsatt en utredning som ska titta på möjligheten att förbjuda rasistiska organisationer, svarar Morgan Johansson.
I direktiven till en utredning skriver han: ”Ett förbud som riktar sig mot rasistiska organisationer kan bestå i att deltagande i sådana organisationer görs straffbart. Det kan också handla om att förbjuda organisationerna som sådana. Regeringen anser att båda möjligheterna bör övervägas.”
Om det ska räcka med att det framförs rasistiska uttalanden vid ett organiserat möte för att förbjuda organisationen, då kommer det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU i farozonen. I maj ropade man ”krossa sionismen” ett flertal gånger. Det är ett rasistiskt och antisemitiskt budskap.
Våld och uppvigling till våld
Som privatperson kan man dömas för hets mot folkgrupp om man göra rasistiska inlägg. Det skulle vara ett stort ingrepp i yttrandefrihets- och föreningsfriheten om en hela organisationer skulle kunna förbjudas för att sådant budskap.
När andra partier talat om förbud av organisationer har det handlat om våldsbejakande verksamhet.
Jimmie Åkesson (SD) har talat om att förbjuda organisationer, och då förespråkat att ”det blir förbjudet att ha samröre med terrororganisationer … En organisation som systematiskt använder våld som politisk metod. Man får ha tokiga åsikter men man får inte ägna sig åt våld.”
Då blir ett organisationsförbudet inte ett åsiktsförbud, utan ett förbud mot organisation som också ägnar sig åt att uppvigla till våld och terror.
Sverigedemokraterna har också i riksdagen motionerat om att förbjuda organisationer som sysslar med terrorverksamhet, liksom stängning av religiösa samfund med hårdföra tolkningar som tenderar att driva människor till att begå brott eller stödja terror.
Moderaterna anser att det ska bli kriminellt att aktivt delta i eller stödja våldsbejakande organisationer eller grupperingar som begår allvarliga brott, främst våldsbrott eller grova hot.
SSU skulle inte förbjudas med SD- eller M-förslagen eftersom det då också krävs uppvigling till våld. Enbart rasistisk åsikt räcker inte för förbud av organisationen eller deltagande i organisationen.
Svepande lagstiftning undergräver rättssäkerheten
Enskilda kan sedan länge dömas för hets mot folkgrupp, och enligt diskrimineringslagstiftningen. När frågan kommer till om föreningar och organisationer ska förbjudas måste man vara väldigt försiktig så att inte statsmakterna kan börja förbjuda vem som helst som staten inte gillar.
Det finns ju skäl till att tidigare försök till föreningsförbud har fallit och inte antagits av riksdagen. Man rör vid kärnan i ett demokratiskt samhälle där yttrandefrihet och öppen debatt inte får begränsas.
SSU är här ett konkret exempel på hur ett förbund kan framföra rasistiska åsikter, men inte har uttryckt vilja att ta till våld. Ska den kunna förbjudas?
Jag anser inte det. Däremot borde de enskilda personer, som på film finns dokumenterade när de framfört rasistiska slagord i SSU-demonstrationen, åtalas för hets mot folkgrupp. Att så inte skett, eftersom SSU är en del av regeringspartiet, visar på den godtycklighet som per definition råder kring den här typen av lagstiftning.
Förbud som begränsar föreningsfriheten borde knytas till hot och uppvigling till våld, inte till åsikter som är förklenande men saknar våldstendens. För dem ska de enskilda som framför dem stå till svars.
På det sättet kan rimlig balans uppnås mellan fri debatt och oacceptabel hotfullhet och våld.