Det hårda debattklimatet och polariseringen beror på att inget parti har lovat att 1,6 miljoner uppehållstillstånd skulle utfärdas på 15 år. Man har snarare försökt dölja politiken och dess konsekvenser. Det är därför normala demokratiska meningsutbyten spårar ur.
Vad hade hänt om ledande politiker i början på 2000-talet gått till val på att de vill ge 1,6 miljoner personer, varav många från avlägsna kulturer, uppehållstillstånd i Sverige de kommande 15 åren?
Då hade partierna som sedan genomförde denna politik i praktiken, dvs regeringspartierna S, MP, M, C, KD och L, öppet och ärligt deklarerat vilken politik man föredrar. Väljarna hade då kunnat kräva svara på frågor om var alla dessa människor skulle finna någonstans att bo, hur skolorna skulle klara tillströmingen. Partierna hade tvingats förklara hur välfärden skulle prioriteras när 1,6 miljoner personer skulle komma till landet.
Då hade vi fått en normal, demokratisk diskussion om en föreslagen politisk linje som skulle få genomgripande förändringar inom alla samhällssektorer.
Migrationspolitiken är ett elitprojekt
Men vi fick aldrig någon diskussion i förväg om 1,6 miljoner uppehållstillstånd. Partierna gick inte till val 2002, 2006 eller 2010 på kraftigt ökad invandring. Reinfeldt sa några veckor före valet 2014 att folket borde ”öppna sina hjärtan” – sedan förlorade han valet och avgick. Löfven som inte sa samma sak tillträdde, men ökade takten på uppehållstillstånd än mer.
SOM-institutet i Göteborg har under lång tid (även om de själva inte lyft fram det) i alla mätserier mellan 1990 och 2016 visat att det alltid varit fler medborgare som motsätter sig generös flyktingpolitik än dem som är för en sådan.
”Den generösa flyktingpolitiken [är] ett elitdrivet projekt som aldrig haft majoritetsstöd bland befolkningen”, summerar Peter Esaiasson, statsvetarprofessor i Göteborg. Han konstaterar också att de argument som framförts från ansvariga politiker till migrationsvågens försvar, är diskutabla och sannolikt till och med felaktiga.
Hade förlorat val om de sagt sanningen
Skälet till att dessa blå och rödgröna regeringspartier inte sagt något i förväg om 1,6 miljoner uppehållstillstånd är att de vet att de skulle förlorat val, om de sagt vad de skulle göra.
Därför har man vilselett, förvrängt, ljugit, tigit om utvecklingen och inte minst smutskastat de som står för en annan linje.
Agerandet är i högsta grad odemokratiskt och en skam för de som vill ha ett öppet samhälle med en fri samhällsdebatt.
Skälet till att partierna lyckats föra folket bakom ljuset är att massmedierna slutade granska makten och istället granskar folket åt makten. DN och andra medier ser den majoritet av medborgare som motsätter sig invandring som fiender som ska tryckas dit genom ”agendasättande” journalistik. Medierna har nu till stor del blivit regeringsmaktens förlängda arm.
Sveket mot demokratin och den öppna samhället
Partierna och medierna har alltså i 15 år brutit mot grundläggande principer för demokrati och öppen samhällsdebatt.
Allt fler upptäcker att man blivit lurade. De partier som man trodde på har visat sig ha fört sina väljare bakom ljuset i migrationsfrågan.
Om experimentet hade lyckats, och migranterna snabbt fyllt på arbetsmarknaden där arbetskraftsbrist funnits och om de snabbt integrerats i det svenska samhället, tagit till sig svensk kultur och svenska regelverk, då hade dessa partier kunnat komma undan med det. Då hade man efteråt kunnat säga att man visste att det skulle gå vägen.
Men så blev det ju inte. Kriminaliteten exploderar bokstavligen. Våldtäkter mot kvinnor, rån mot unga och bedrägeri mot äldre har blivit vardag. Någon respekt för svenska traditioner tycks inte finnas, utan Mellanösterns beteendemönster med hedersmord, klansamhällen och korruption breder ut sig.
Därför växer nu långsamt en enorm besvikelse fram i folkdjupet över sakernas tillstånd.
Vad ska makten göra nu?
Och vad ska ansvariga partier och medier göra nu? De har bedragit folket och tappar förtroende för var dag.
Jo, det är då man trappar upp tonläget i debatten. S-ministrar hånar dem som redovisar fakta och kallar dem troll. De som svarar med samma mynt, startar man organiserade kampanjer emot för att få dem tystade. Just nu samverkar S och DN med flera för att attackera enskilda M-riksdagsledamöter med krav på att M-ledningen ska avsätta dem.
Man försöker föra debatten bort från sakpolitiken – den misslyckade migrationspolitik som aldrig varit förankrad hos folket – till triviala personstrider.
Det är ett sätt att lägga ut dimridåer och få folk att tänka på annat än vartåt Sverige barkar.
De kommer inte att lyckas, eftersom verkligheten alltid övertrumfar propaganda.