Efter nya masskjutningar höjs åter kraven på vapenkontroll. Men amerikanerna förstår vad det skulle innebär – en maktförskjutning till övernitiska byråkrater, det som så tydligt skett i Sverige.
Svenska myndigheter gör allt för att djävlas med jägare och sportskyttar. Man misstolkar och övertolkar vapenlagar, förbjuder fler vapen än vad som avsetts och beslagtar på rent kiv 300-åriga musköter som är samlarobjekt.
Amerikaner är inte lika naiva som svenskar. De förstår att om de ger politiker och byråkrater ett lillfinger i vapenkontroll kommer de att förlora armen. Därför motsätter sig amerikaner svepande regleringar kring vapen.
I en intressant artikel i Politico beskriver juristprofessor Austin Sarat vid Amherst College i Massachusetts och statsvetaren Jonathan Obert varför vapenfrågan är en mycket djupare del av amerikansk kultur än många förstår.
Befogad misstro hindrar sund vapenkontroll
Amerikaner är egentligen inte emot sunda vapenrestriktioner, men eftersom man misstror politikers och byråkraters syften föredrar man att inte ha några restriktioner alls. Man vill inte hamna där Europa och Sverige befinner sig, där jägare och sportskyttar trakasseras till den grad att deras intressen blir omöjliga att utöva.
Man vill inte öppna möjligheten för trångsynta storstadspolitiker att stifta lagar som förstör en viktig del av amerikanskt liv och kultur.
Under sin presidenttid polariserade och fördjupade Barack Obama misstron hos många amerikaner när han hånfullt talade om att landsbygdens folk ”håller fast vid sina vapen och religion” (dvs kristendom) och att detta var uttryck för ”främlingsfientlighet mot dem som inte är som dom”. Obama sa detta på ett stängt valmöte med rika sympatisörer, det var aldrig meningen att hans sanna syn skulle komma ut, men någon spelade in det.
Om politiker, en president till råga på allt, uttrycker ett sådant djupt förakt för viss väljargrupper, vem kan begära att de ska ställa upp på någon som helst vapenkontroll? Vapenlagar ses, föga förvånande, som ett verktyg för storstadsliberaler att utrota landsbygdsbefolkningens traditioner och kultur.
”I en av de mest auktoritativa studierna om attityder hos vapenägare, utförd av Pew Research Center 2017, framgår att den stora majoriteten inte är medlemmar i vapenlobbyn NRA och att de flesta är för någon form av vapenkontroll. Men de flesta motsätter sig lagar om detta eftersom de inte litar på politiker och myndigheter och inte tror att deras rättigheter kommer att skyddas vid sådan lagstiftning”, skriver man i Politico.
Skälet är just det förakt som Barack Obama demonstrerade.
Skjutvapen en integrerad del av amerikansk kultur
”Tillverkning, distribution och försäljning av vapen är till del en reaktion på att man uppfattar ordningsmakten som svag, vilket gör att man anser att man måste kunna skydda sig själv.”
Politikerna uppfattas alltså som ivriga i att beskära medborgarnas rättigheter till vapen, men märkligt ointresserade av att skydda medborgarna mot kriminalitet.
”Farliga vapen erbjuder en form av direkt makt i en värld där tillit och civiliserat uppförande minskar.”
Pew visar att 67 procent av vapeninnehavarna uppger att syftet med att äga skjutvapen är personligt skydd. 38 procent uppger jakt, 30 procent uppger sportskytte och 13 procent uppger samlarsyfte.
”Men kulturellt är skjutvapen inte enbart en reaktion på oro. På ett sätt som rättighetsförespråkarna till vapen sällan nämner men som vapenägarna finner uppenbar är att vapnen är en meningsfull social tillgång för sina ägare. I ett fragmenterat samhälle har vapen blivit ett sätt för folk att få kontakt med varandra när möjligheterna till kontakt blivit allt färre”, skriver Sarat och Obert.
De menar att den respekt och det allvar som skjutvapen för med sig, liksom den roll vapen haft för amerikaner i historia och för landets utveckling, lockar folk att träffas på vapenmässor, skjutbanor och diskussionsforum på nätet. Man kan diskutera vapen som en hobby, diskutera säkerhetsfrågor och politiska aspekter. Det blir en gemenskap mellan beväpnade medborgare.
Pew-studien summerar: ”Så gott som alla vapenägare verkar i ett socialt sammanhang där vapeninnehav är normen. Ungefär häften av ägare till skjutvapen säger att alla eller nästan alla deras vänner äger vapen. Detta står i stark kontrast till icke vapenägande medborgare där bara var tionde säger att alla eller nästan alla vänner äger vapen.”
Sociologiskt blir alltså vapnen en del av vardagen, deras närvaro är normalt och att äga vapen är normalt i dessa delar av befolkningen.
Politiker måste sluta förakta landsbygden
”Samtidigt som vi sörjer de som dött och drabbats hårt i de senaste masskjutningarna och kräver att förövarna straffas, behöver amerikanska politiker – särskilt de som vill reglera vapeninnehav – erkänna att skjutvapen för många är något mer än ett verktyg med dödlig kraft. Vapnen uttrycker hur människor förstår och tolkar sin politiska identitet och makten de har som medborgare. Vapen hjälper till att möjliggöra sociala gemenskaper i vissa delar av samhället, medan andra samhällen kan drabbas hårt. För vapenägarna är vapnen ett materiellt bevis på gott medborgarskap.”
Om politiker vill nå framgång med vapenlagar måste de ta hänsyn till dessa värderingar och livsstilar. Vänsterliberaler kan inte bara köra över dessa befolkningsgrupper, skriver artikelförfattarna. Storstadsvänstern måste stödja vapenaktivisterna och få dem att tro på att en ny vapenlag inte bara är första steget för att ta av hederliga medborgare rätten att äga vapen.
Självfallet är det inte rimligt att psyksjuka ska kunna köpa semi-automatvapen över disk. Men uppgiften som artikelförfattarna ger regleringsivrande vänsterpolitiker är i det närmaste omöjlig – bygga förtroende med den landsbygd som storstadsvänstern så länge har hatat.
Trenden pekar på ökat förakt – och motreaktion
Om USA och övriga väst utvecklas åt något håll, så inte är det åt ökad förståelse mellan olika grupperingar. Tvärtom skärps motsättningarna. Hatet sprider sig och ledande politiker, som Barack Obama och Stefan Löfven driver med sitt förakt för vissa väljargrupper på utvecklingen.
Och från folkdjupet kommer motreaktionen mot etablissemangens föraktfulla agerande: man väljer politiker som inte utgör etablissemang.
Den här striden mellan topp och botten i USA och Europa behöver verka ut. I bästa fall kan nya pragmatiska krafter som inte är medskyldiga till agerandet från nuvarande etablissemang ta över. Då skulle även USA kunna få vapenlagar som tar bort avarterna men fullt ut respekterar medborgarnas rätt enligt amerikansk tradition.
Och Sverige borde få politiker som vågar sätta övernitiska och regleringsivrande myndigheter på plats och som lyssna på jägare och sportskyttar om vad som borde gälla för att uppnå säkerhet utan att hindra det hederliga bruket av vapen.