Så har det då hänt. Islamister vill organisera muslimer i ett eget parti. Den uteslutne C-politikern och Erdogan-supportern Mikail Yüksel presenterar partiet Nyans i debattartikel.

Andelen muslimer i Sverige uppgick till 8,1 procent eller drygt 810.000 personer under 2016, enligt Pew Research Center. Institutet prognostiserar att om Sverige fortsätter ha hög invandring kommer den muslimska befolkningen att kunna uppgå till 30 procent år 2050.

Eftersom politik inom islam är underordnat religion var det kanske bara en fråga om när det skulle bildas ett islamistiskt parti i Sverige.

I en debattartikel presenteras det nya partiet Nyans av Mikail Yüksel, som uteslöts ur Centerpartiet när han var nära att bli riksdagsledamot men avslöjades då han kampanjade i Turkiet med stöd av Erdogan-regimen.

Erik van der Heeg har gjort en intressant analys av det nya partiet och dragit paralleller med Nederländerna där det muslimska intressepartiet ”Denk” startade 2015 då två turk-holländska parlamentariker bröt sig ur Socialdemokraterna.

Det holländska fallet

Partiet Denk vill avskaffa integration som politiskt mål och ersättas det med ”acceptans” så att invandrargrupper kan odla sin kulturella och religiösa särart i så hög grad som möjligt, utan att anpassa sig till det nederländska samhället.

Partiet framställer muslimer som offer för rasism och kräver att staten upprättar ett offentligt register över personer som uttalat sig ”islamofobiskt” och inför yrkesförbud för dem i offentlig förvaltning.

I valet 2017 fick Denk 2,8 procent av rösterna och tre mandat av 150 i det nederländska underhuset. ”Till vänsterpartiernas fasa kunde de konstatera att samtliga röster plockats bland personer som tidigare röstat rött.”

Efter valet har mediebevakningen inte varit lika gynnsam. Kopplingen till Erdogan och det turkiska regeringspartiet har gått så långt att Denk i breda kretsar ses som ett slags språkrör för den turkiske presidenten.

”I takt med att Denk ställs inför konkreta frågor, som Israels existens, närvaro av kvinnor i vissa sammanhang, inställningen till homosexuella och till den turkiska regimen, har västerjournalister på de stora tidningarna och i etermedierna allt mer kommit att inse att partiets avoghet mot det holländska samhället inbegriper dem själva också. Detta blev särskilt tydligt när Denk vägrade att medverka i en kampanj mot antisemitism anordnad av Amsterdams stad.”

Klaner och splittring väntar?

Därför menar Erik van der Heeg att när den första yran över ett nytt invandrarparti lagt sig, kommer den svenska efterföljaren Nyans, som också startats av turkar med när band till Erdogan, att få problem.

I Nederländerna har Denk dalat i opinionen eftersom de arabiska väljare lämnar ett parti som de tycker bara har blivit en turkisk angelägenhet. Samma splittring ligger i korten även för Nyans.

”Vilken kurd skulle rösta på ett parti med kopplingar till Erdogan och De grå vargarna? Vad har shiitiska afghaner att hämta bland sunniförespråkande turkar och araber som i hög grad ser dem som kättare och andra klassens människor? Varför skulle en somalier rösta på en slipad turk i kostym som kapar åt sig pengar ur partistödet? Och om nu Nyans fick en företrädare ur den somaliska diasporan i Sverige – vem, förutom en annan somalier, skulle rösta på honom?”, frågar van der Heeg.

Effektivare att infiltrera naiva svenska partier

Ja, och för mig är grundfrågan: varför bilda nytt och öppet islamistiskt parti när man kan nå bättre framgångar genom att infiltrera de gamla och naiva svenska partierna? Röstköp, klanröstning och andra manipulationer blir mycket enklare att dölja om det sker i Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet eller andra etablerade partier, än om man startar ett synligt islamistiskt parti.

Så vi står inför ännu en paradox. Vi som vill sammanhållning och inte vill se partier byggda på gruppidentiteter, skulle gynnas om islamister trädde fram och öppet i ett eget parti visade vilken ”värdegrund” de har. Då skulle vänstern tvingas förhålla sig till det.

När islamismen verkar i det fördolda är det svårare att få en ärlig diskussion om de åsikter som frodas, eftersom de aldrig företräds öppet utan verkar i det fördolda.

Men kanske är SSU:s öppna judehat i Malmö, då man skanderar ”krossa sionismen” i förstamajtåget, ett tecken på att de islamistiska värderingarna börjar bryta igenom och få fäste i etablerade partier som Socialdemokraterna.

Den som är demokrat vill ha öppen och rak debatt om värderingar och principer. Det har vi ännu inte fått om islamismen och dess företrädare, som likt andra totalitära läror föraktar diskussion. På ett eller annat sätt måste diskussionen komma till stånd, och om det krävs ett separat parti för att nå dit? Tja, vem vet.