Partierna som är ansvariga för de senaste 15 årens utveckling förstår inte det mest grundläggande: deras förtroende är i botten. Det gamla vanliga duger inte längre. Nya konservativa makthavare behövs.
I en ny video på Twitter talar Annie Lööf (C) om att tryggheten måste återskapas i samhället. Och vad föreslår hon? Trumvirvel… en utredning.
I Dagens Nyheter undergräver man som vanligt samhällsmoralen med artiklar som basunerar ut vilseledande vänsterextrema budskap: ”Krav och disciplin i skolan riskerar driva unga till gäng”.
Och i morse sa Ulf Kristersson (M) i SVT:s morgonstudio att ”För tio år sedan var vi på många sätt naiva. I dag vet vi mycket mer.” Men man visste ju mycket, mycket väl för tio år sedan, det är bara det att kritiken då stämplades som rasism. Man valde medvetet att blunda.
Brittiske kolumnisten Katie Hopkins skriver om det i medierna så dominerande fenomenet Greta och miljörörelsen: ”I feel sorry for the child. Look at the poor girl’s facial tics and spasms. I believe this is an abusive relationship – between the left needing a global crises to transfer wealth. And a small girl.”
Dagens Nyheter bagatelliserar dessutom samhällsutvecklingen när nu en mamma kan bli skjuten i huvudet en vardagsförmiddag på en Malmögata: det händer ju inte så ofta…
”Sverige ska vara tryggt”, säger statsminister Stefan Löfven (S) i en TV-intervju idag som om han inte tagit in det eskalerande våldet. Som om han befinner sig på månen.
Men finns några lösningar? Är vi orättvisa som kräver att politiker ska leda landet, och inte bara lyfta löner på 150.000 kr i månaden medan de dricker kaffe på kontor som bevakas av hundratals säkerhetsvakter?
Nej, det finns och har alltid funnits konkreta lösningar. Problemet är att de inte varit ”politiskt korrekta”, de har inte stämt in i den vänsterradikala kriminologiska ideologi som DN så effektivt basunerar ut.
Ett exempel är ungdomsdomstolar som finns utomlands. Om de unga bestraffas snabbt, effektivt och med specialkompetens inom rättsstaten blir det tydligare för den som siktar på att bli yrkeskriminell att risken är stor att det glamorösa livet uteblir.
Straffmyndighetsåldern är 10 år i Storbritannien, mot 15 år i Sverige. Den lägre åldern innebär att äldre inte kan pressa yngre att begå grova brott med motiveringen att de ju slipper straff om de åker fast.
Försök gjordes att inrätta jourdomstolar under den moderata justitieministern 1991–1994. ”Entusiasmen bland tjänstemännen på departementet var — för att utrycka det milt — behärskad. Rådande ordning … ansågs lägga hinder i vägen”, skrev Krister Thelin i Svensk Juristtidning 2017.
Viljan har saknats inom politik och myndigheter. Och viljan har styrts av vänsterideologi, snarare än av naivitet.
Det är här konservatismen kommer in i bilden. Den levde kvar inom Socialdemokratins folkhem fram till 1968, men har sedan alltmer marginaliserats och helt försvunnit.
Nu kommer konservatismen tillbaka. Sverigedemokraternas valframgångar handlar i det korta perspektivet mycket om invandring, vilket beror på att den är absolut mest avgörande för den djupa moraliska kris Sverige hamnat i.
Invandringen är ju också helt och hållet en politisk fråga. Politiken avgör hur många som får komma. Invandringen skiljer sig därmed helt från andra samhällsfrågor, som exempelvis landsbygdens avfolkning. (Den beror på ekonomiska realiteter som att det inte är lönsamt med ett arbetsintensivt jordbruk.)
I konservatismens frånvaro har också de borgerliga partierna blivit lika utopistiska och verklighetsfrånvända som vänsterns partier. Det är idéerna som gäller – inte verklighet, fakta och konsekvenser.
Och framför allt idén om att vara god. Idag är det så att godhet övertrumfar förnuftet – varje gång.
Problemet är att godhet inte kan skiljas från verklighetens krassa villkor. Om man, som Sverige, välkomnar 1,5 miljoner människor från andra kulturer på lite mer än ett årtionde, får man problem. All forskning visar att stora invandrargrupper från samma diaspora inte integreras i det nya hemlandet.
Även sunt förnuft säger att om en folkgrupp är stor och hela släkter flyttar med och tar över hela förorter, uppstår segregation, utanförskap och kulturkrockar. Och detta är inget gott utfall på den så jättegoda, jättefina, älskvärda idén om godhet. Godheten förvandlas till våld, motsättningar och polarisering.
Denna insikt hade konservatismen kunnat bidra med, om den funnits i svensk politik före 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Nu behövs konservativ politik för att reda ut den katastrofala utveckling som Sverige befinner sig i. Det räcker inte med Annie Lööfs utredning eller Stefan Löfvens krampaktiga utfästelser om att landet ”ska vara tryggt”.
Det är dessa partier har ställt till det. De har inte förmåga att rätta till problemen.
De gamla makthavarna har gjort bort sig och saknar förtroende. Men än har inte de nya konservativa strömningarna fått tillräckligt med folkligt stöd att ta över.
Vi är i ett mellanläge nu. Må det snart vara över.