Ska polisen sluta bekämpa brott för att istället kampanja för aktivistisk klimatpolitik? Ja, det tycker en förundersökningsledare i Polistidningen.

Det kan ses som ett tidens tecken. Läs den här insändaren i Polistidningen. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
_______________________________________________________

_______________________________________________________

Detta är fel på så många sätt. En förundersökningsledare vid Polisens kontaktcentrum, PKC, i Bergslagen vill att polisen ska göra annat än bekämpa brott. Man ska istället börja ägna sig åt miljöpolitisk aktivism – genom att strejka.

Visserligen har polisanställda strejkrätt som alla andra anställda. Men de fackliga organisationerna får inte ta ut sina medlemmar i strejk så länge kollektivavtalet gäller. Inom poliser råder i praktiken fredsplikt eftersom kollektivavtal förlängs till dess nytt avtal tecknats, enligt Polistidningen.

Och under avtalsperioden får varken fackförening eller arbetsgivare stödja enskilda som tar till otillåtna stridsåtgärder, till exempel vild strejk.

Det är alltså otillåtet att strejka med Greta. Det är avtalsbrott.

När är Gretas villkor uppfyllda?

Även om man tar Gretas uppmaning om strejk för klimatet på allvar, infinner sig seriösa frågor. Vad ska uppfyllas för att strejken ska upphöra?

Ska polismyndigheten lova inköpa ett visst antal elpolisbilar?

I diktaturer har ofta polisen stor makt just i kraft av deras vapen. Ska polisen också i Sverige bli en politisk maktfaktor? Ska man exempelvis vägra att skydda statsministern och regeringskansliet så länge inte nya hårda miljölagar läggs fram?

Rättsstatens skydd viktigare än opinionsbildning

En annan viktig invändning är att polisen inte ska ägna sig åt opinionsbildning på arbetstid eftersom man har en central funktion att uppfylla i en rättsstat – upprätthålla lag och ordning.

Lika lite som muslimer har rätt att be på arbetstid har andra rätt att idka politisk aktivism på arbetstid. Här har det tummats på reglerna av politiskt korrekta chefer. Deltagande i Pride i uniform är ett exempel på opinionsbildning som inte borde ske i polisens namn.

Rollen som den demokratisk rättsstatens beskyddare undergrävs för varje politisk åsikt som blir förknippad med polisorganisationen. Polisen ska ha våldsmonopol och som ordningsmakt upprätthålla lagarna. Det är en svår uppgift och i den behöver polisen vara så lite förknippad med olika politiska spörsmål som möjligt.

Polisen ska vara allas polis. Inte vissa vänsteraktivisters gisslan.

Höjd moral och öka respekt i samhället

Polisorganisationen är i kris. På grund av politiska beslut är man både kraftigt underbemannad med tanke på brottsutvecklingen och har länge haft en ledning som mer försöker vara politiker till lags än att utföra sitt grunduppdrag.

Polisen behöver moralisk uppbackning från de folkvalda, särskilt i lägen då kritik riktas mot ingripanden. Att vara ute och möta buset är en tuff uppgift. Moralen måste vara god för att man ska våga ingripa och inte låta kriminella ta över förorter och stadsdelar. För att en hög moral ska vara möjlig behövs politikens uppbackning.

Om polisen åter kan vara den som har kontroll, skapas också den respekt i samhället som underlättar polisens arbete. En god spiral.

Men då måste förundersökningsledare i Bergslagen och annorstädes undervisas i att man inte sköter sitt jobb om man ägnar sig åt politisk opinionsbildning på arbetstid. Det skulle vara att driva polisen mot moraliskt sammanbrott. Polisanställda som inte förstår det, måste avlägsnas från polisorganisationen där de har dåligt inflytande på verksamheten.