Samhällsdebatten i vår tid förs i termer av trygghet, sammanhållning och moral men handlar i grunden om ekonomi. Det måste ansvarsfulla partiledningar tänka på.
I Göteborgs-Posten har Markus Uvell i sin senaste gästkolumn ett intressant resonemang. Trots att väljarna aldrig ansett ekonomi och jobb vara så oviktigt som nu, menar Uvell att ekonomi, statsfinanser och sysselsättning ändå har stor betydelse.
”Förlängningen av dagens heta debatter om invandring, integration och kriminalitet för med sig en diskussion om hur allt ska betalas. Om vilka konsekvenserna blir, rent ekonomiskt. Vad kostar oförmågan att bekämpa gängkriminaliteten – för det offentliga, men också för drabbade privatpersoner och företag? Hur stort utanförskap har vi råd med? Klarar samhällsekonomin en situation där hundratusentals fullt arbetsföra människor permanent lever utanför arbetsmarknaden?”
Uvell tar Trump som exempel. Skälet till att Trump ser ut att ha goda utsikter att bli omvald stavas ekonomi. Utan den goda ekonomin i USA, med rekordhög sysselsättning, hade Trump haft mycket svårare. Även kulturkrig måste betalas.
Tungt ansvar för M, S och SD
Därför ställer Uvell svenska partier till svars: ”Här vilar ett tungt ansvar på de partier som har potential att samla stora väljargrupper – Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna. Hur formuleras en ekonomiskt ansvarsfull politik i en tid då samhällsdebatten präglas av kulturkrig?”
Uvell menar att det talas för lite om detta, men politikerna kommer inte undan eftersom ”allt kokar ner till ekonomin, trots allt.”
Ja, Uvell har rätt. Skälet till att ekonomi inte diskuteras är att vi har en högkonjunktur som innebär att den stora majoriteten har det rätt gott ekonomiskt. Och som alltid, utgår man från att det ska förbli så framöver också.
Men lågkonjunkturen kommer. Konkurrensen om skattemedlen kommer att hårdna. Och då kommer också skillnader i prioriteringar, beroende på väsensskilda ideologiska och kultur värderingar, att öka dramatiskt. Inget är så laddat som strider om pengarna i en gemensam skattkista.
Tuffa och tydliga prioriteringar
Här har Sverigedemokraterna en klar fördel framför de två andra stora partierna – partiet har sin prioritering klar och tydlig: svenska skattebetalare, framför allt fattigpensionärer, kommer föra alla andra grupper.
Frågan är hur S och M kommer att prioritera när statens resurser inte räcker till alla och man måste bestämma sig för om nyanlända eller gamla skattebetalare kommer först. Som retoriken från dessa partier låter idag prioriterar man dem som ställt upp på och betalat skatt till Sverige sist, medan de som inte bidragit ett dugg ska ha sitt först.
Det kan bli jobbigt för vissa om dessa konkurerande prioriteringar ställs på sin spets i en försämrad ekonomiskt konjunktur inför nästa riksdagsval.