Det var den 16 augusti 2014 som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sa de historiska ord som för alltid kommer att symbolisera 2010-talets arrogans, naivitet och ansvarslöshet inom makten.
Det var på Norrmalmstorg i Stockholm, sju minuter in i sommartalet, som Reinfeldt definierade 2010-talet genom att säga: “Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress, med hot mot det egna livet, som flyr mot Europa.”
Från Tyskland framfördes liknande budskap från förbundskansler Angela Merkel. Snart började miljoner människor i Mellanöstern och Afrika röra sig mot Europa. Man var ju inbjuden!
Det kaos som vi sedan sett är bara början. Skjutningar, våldtäkter, rån mot barn, attacker mot äldre, fusk, bedrägerier och kommuner som är på väg mot konkurs eftersom man inte klarar de växande bidragsbehoven – under högkonjunktur.
Polisen uppmanar kvinnor att inte gå i parker och gränder. I SVT:s barnprogram får 10-åringar råd om hur de ska uppträda när de blir rånade på sina telefoner, kläder och cyklar.
Danmarks socialdemokratiske statsminister funderar på att skärpa gränskontrollen till Sverige, eftersom man tröttnat på gängmord och vänsterextrema bombdåd som utförs av förövare från Sverige.
Men svenskar skulle öppna sina hjärtan.
I en intressant artikel tar Liberala nyhetsbyråns Svend Dahl inte avstånd från Fredrik Reinfeldts ambition, men kritiserar ”talets politiska ofullständighet” i BLT-ledaren ”Öppna era hjärtan” fortsätter att prägla svensk politik.
Reinfeldt talade inte om vad som skulle prioriteras ner och vilket pris de mest utsatta i samhället skulle få betala. Dahls slutsats blir:
”Trots allvaret i situationen saknades konsekvensanalysen. Snarare var inställningen att om vi bara öppnar våra hjärtan kommer det att lösa sig. Det är få andra politikområden som behandlas på ett lika ansvarslöst sätt.”
På något sätt fick godhetsbehovet ersätta rationalitet i landets ledning.
”Hur bör avvägningen mellan tillfälligt skydd och långsiktig integration se ut? Och vad är en rimlig nivå på asyl- och anhöriginvandring för att mottagande och integration ska fungera? Det är bara några av de frågeställningar som borde ha kommit som en naturlig följd av uppmaningen om tålamod och öppna hjärtan.”
Dahls poäng i artikeln är att frågorna fortfarande väntar på svar.
Nja, inte riktigt, va… Sverigedemokraterna hade alla svaren då och långt tidigare. Men inga etablissemang lyssnade. Om Svend Dahl ställt sina frågor för fem år sedan hade han förlorat jobbet och stämplats som vidrig rasist.
Men Dahl har ju rätt i den meningen att makten fortfarande inte lyssnar på rationella argument, varken från Sverigedemokraterna eller all den vetenskap som visar att stora migrationsgrupper inte går att integrera.
Det var ju denna vetenskapsfientlighet och vägran att se verkligheten som gjorde regeringsbildningen i vintras till en cirkus.
Fortfarande finns inga konsekvensanalyser över den förda asyl- och invandringspolitiken. Hur många unga har inte kunnat flytta hemifrån pga att nyanlända ges förtur till lediga bostäder? Hur mycket har fattigpensionärerna fått stå tillbaka för att miljarderna rullar till flyktingmottagning?
Inget av det som normalt sker när man genomför ett stort politiskt projekt skedde inför att man öppnade gränserna på vid gavel.
Godheten skulle lösa biffen. Sanningen är: det finns ingen som helst saklig eller intellektuell grund för den politik regeringarna fört under 2010-talet. Man raserar i snabb takt både månghundraårig tillit i befolkningen och institutionernas förmåga att arbeta.
Och även om Svend Dahl nu inte blir avskedad när han beskriver migrationspolitiken som ansvarslös, så har inga av de gamla partierna tagit avstånd från den förda politiken på ett mer grundläggande sätt. Man ifrågasätter inte den ”värdegrund” som Fredrik Reinfeldt då omfamnade, och som för den delen också omfattar Stefan Löfven med hans Mitt-Europa-bygger-inte-murar-tal 6 september 2015.
Det är denna vetenskapsfientliga hållning som måste krossas. Gällande ”värdegrund” måste slås sönder som en Piñata (en färgglad figur som innehåller godsaker och presenter och som slås sönder med pinnar enligt spansk-mexikansk tradition).
Godhet utan hjärna, utan analys av prioriteringar och konsekvenser, leder till helvetet. Det visar mänsklighetens historia, gång på gång. (Studera Pol Pot och hur goda mål kan leda till mord på en tredjedel av befolkningen, en godhet svenska S-politiker hyllade när det begav sig.)
Varken M eller S verkar kapabla att slå sönder det migrationsgoda hjärnspökets Piñata.
Vi har en högsta statsledning (såväl Reinfeldts som Löfvens regeringar) som är minst lika inkompetenta som Gustav IV Adolf när han avsattes i en statskupp 1809. Då räddades landet av en fransk marskalk. Det kan inte ske nu. Men det fina med demokrati är att statskupper inte behövs. Det räcker att svenska folket, på samma sätt som det italienska 1994, förstår att rösta bort de ansvariga regeringspartierna. Svepa dem alla bort från makten, ut ur parlamentet och regeringskanslierna.
Trots att det gått fem år sedan Reinfeldt höll sitt famösa tal är det bara ett av åtta riksdagspartier som förstår vad vår samtid behöver. Men därmed finns alternativ till att fortsätta med galenskapen som hittills.