Så värvar SD arbetarklassen till konservatismen
Av Redaktionen
6 juli 2019
Socialkonservativ marxism? Eller bara plocka det materialistiska anslaget ur marxismen? Några frågor som diskuterats i Sverigedemokraternas tält i Almedalen.
Ett panelsamtal om konservativ opinionsbildning hölls på lördagen med Nyheter Idags Chang Frick, Heimdals förre ordförande Arvid Hallén och kolumnisten Malcom Kyeyune, en gång aktiv i Vänsterpartiet.
– Vänstern är splittrade mellan progressiva och konservativa. De progressiva vill slå sönder alla gemenskaper för att befria individen, medan den gamla socialdemokratin var mer konservativ, sa Kyeyune som på något sätt ser sig som socialkonservativ marxist.
– Vad sa du? Konservativ marxist? frågade Chang Frick som i sin egenskap av att vara moderator kastade frågan vidare till Arvid Hallén: Kan det va ett framgångskoncept?
– Det jag tror kan vara intressant att plocka ut ur ett marxistiskt perspektiv är inte den marxistiska analysen utan att man har ett materialistiskt anslag, svarade Hallén och fortsatte:
– Svensk debatt har länge varit fokuserad på idéer. Man diskuterar väldigt lite sådant som klass. Det finns inga klasser, menar många liberaler. Det säger de bara därför att de själva vuxit upp i en medelklassmiljö och aldrig träffat människor som är arbetarklass, underklass eller överklass. De är blinda för det.
– Men det finns klasser, ekonomiskt och kulturellt. Om du har ett typiskt arbetarjobb i Sverige idag kan du tjäna rätt bra, bättre än en akademiker, som en bibliotekarie – men det är ett viktigt analysverktyg för att förstå samhället, sa Hallén.
– Precis som Arvid säger så kan funderingar kring klass, och klass som styrande kring värderingar, vara rätt fruktbart, sa Kyeyune.
– Förr beskrev man SD som ett parti för de unga arga männen. Det fanns ett starkt klassförakt i beskrivningen av SD:s väljare. Egentligen har väl inte så mycket förändrats i grundsynen på SD-väljare. Kan man säga att partiet medvetet eller omedvetet har spelat på dessa klassmotsättningar, frågar Frick.
Kyeyune höll delvis med om det.
– Den stora grejen med vänstern i vid mening, som man måste förstå, är att det sker ett stort folkutbyte. För varje val som går försvinner fler arbetare, de med lägre utbildning och äldre, ut genom den ena dörren – och in genom den andra dörren som kompenserar de här förlusterna kommer välutbildade akademiker och tjänstemän, menar han.
– Många är nöjda att se de här knegarna gå ut genom dörren och försvinna.
– Det säger något om en rörelse som sparkar nedåt, konstaterar Kyeyune om varför vänsterpartier inte lyckas värva arbetare längre.
– Det som är SD:s magiska förmåga är att man kan suga in arbetare med vänsteridentitet och omvandla dem till väljare med högeridentitet, säger Hallén på frågan om S har förlorat arbetarklassen.
Uppoffringar
Advokatsamfundets Anne Ramberg stod med pärlhalsband på Östermalm och sa att pensionärer får stå tillbaka och finna sig att få det sämre därför att ”humanismen kräver det”. Vad tycker ni om det, frågade Chang Frick.
– Det är väldigt enkelt att tala om ekonomiska uppoffringar när det inte är man själv som behöver göra dem, svarade Hallén och fortsatte:
– Säg att man skulle finansiera kostnaderna för migrationen med kraftigt höjda inkomstskatter och en riktigt, riktigt hög fastighetsskatt, samtidigt som man säger att man gör det för humanismen – hur många i den här bekväma medelklassen skulle tycka att det var lika kul då? När det är dom som måste börja betala för migrationen.
Utöver denna materialistiska motsättning diskuterades folkhemmet, verklighet kontra ideologi, konservativa kontra reaktionärer och småfolket kontra etablissemangen och mycket mer.
Se paneldiskussionen 33 minuter in i videon nedan: