Den 20 juli 1969 klockan 16:17 landade astronauterna på månen, en och en halv minut tidigare än beräknat och 40 kilometer från den förutbestämda punkten.
Expeditionen Apollo 11 bestod av astronauterna Neil Armstrong, Edwin ”Buzz” Aldrin och Michael Collins.
När deras Saturn V-raket nått månens omloppsbana klättrade Armstrong och Aldrin in i en månlandare kallad Eagle. Collins stannade kvar i rymdfarkosten.
Efter en sovpaus klättrade Armstrong ned på månen klockan 22:56 och yppade de ikoniska orden ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”.
Resan till månen och tillbaka tog åtta dagar, 16-24 juli.
Apollo 11 uppfyllde därmed president John F. Kennedys mål att ”…före årtiondets slut ha landat en människa på månen och tagit honom tillbaka i säkerhet.” som uttalades vid ett tal till kongressen 25 maj 1961.
Orsaken till presidentens mål var den rymdkapplöpningen som pågick mellan USA och Sovjetunionen på den tiden. Sovjetunionen hade tidigare lyckats med att sända upp farkoster till månen och ansågs vara steget före USA. Med Apollo 11 tog västvärlden över ledningen i utforskningen av rymden.
Det amerikanska rymdprogrammet var en gigantisk satsning. Triumfen att gå på månen var inte bara astronauternas. För projektet arbetade uppemot 400.000 anställda över hela landet men främst på, Johnson Space Center in Houston, Texas, och Kennedy Space Center i Cape Canaveral, Florida, rapporterar CNN.
Inför 50-årsdagen har Edwin ”Buzz” Aldrin riktat kritik mot att USA och väst inte fortsatt utforskningen av rymden med samma energi och beslutsamhet som man gjorde på 1960-talet.
Efter succén med Apollo 11 försvann mycket av allmänhetens nyfikenhet och intresse för rymden, även om utforskningen fortsatt i blygsammare skala.