KOMMENTAR. Återigen råder det ”storm” om ett Twittermeddelande från Donald Trump. Varför gör han det? Det är mer kalkylerat än de flesta tycks förstå.
För mig är det lite märkligt att så få tycks förstå den taktiska maktpolitik som Donald Trump utövar med en sällan skådad fingertoppskänsla.
Hur kan jag tala om fingertoppskänsla när ”hela världen protesterar” mot att Trump skrivit att kongressledamöter ”borde åka hem”?
Återigen riktas anklagelser om rasism och hatet mot Trump har inga gränser i massmedierna. Det är så Trump vill ha det: oriktiga anklagelser mot honom från medier och vänstern.
Sakfel: Kvinnor i pluralis
Även en del republikaner söker skydd i stormen av fördömanden. Adriana Cohen är republikansk kolumnist i Boston Herald och skriver att Trump gick för långt. Hon menar att han pekade ut fyra demokratiska kongresskvinnor som borde åka hem och rensa upp i hemlandet innan man anklagar USA. Men tre av dem är födda i USA. Endast Ilhan Omar är född utanför USA, i Somalia där anarki, islamistisk extremism och misär råder.
Nu nämner inte Donald Trump några namn, men talar om congresswomen, alltså plural. Och även de som försvarar Trump menar att han pekat ut fyra radikala kongresskvinnor.
Så, sakligt sett kan man säga att Trump borde ha skrivit congresswoman, singularis.
”Åk tillbaka” – rädda dit hemland
Att skriva åk tillbaka – ”go back” – till en migrant uppfattas omedelbart som främlingsfientligt och rasistiskt. Men de två små orden är i sig inte det. Man måste faktiskt se till i vilket sammanhang de används.
Trump talar om hur de radikala kongresskvinnorna bör agera för att han ska lyssna på dem: ”Varför åker de inte tillbaka och hjälper till att rädda de trasiga och våldsamma samhällen som de kom ifrån? För att sedan komma tillbaka och visa oss hur man gör.”
Trumps budskap är alltså inte att de ska åka tillbaka och stanna där, vilket vore en förnedrande kommentar som är rasistisk om den riktas mot en medborgare i ett västland som USA. Men det är inte Trumps budskap.
Nu vet ju Trump att medierna och vänstern medvetet inte missar en chans att missförstå och falskeligen anklaga honom för rasistiska budskap.
Varför gör han då detta uttalande?
Trump radikaliserar Demokraterna
Kolumnisten Adriana Cohen menar att hela Trumps angrepp är ett misstag eftersom han därmed skänker det mäktiga mediala strålkastarljuset till dessa radikala kvinnor. Här tror jag det är exakt tvärtom – felskrivningen var medveten från Trumps sida eftersom han VILL ge det mediala strålkastarljuset inte till en, utan alla de fyra radikala demokratiska kongresskvinnorna.
Det är också så kommentatorn Tucker Carlson tolkar händelsen i Fox News (se video: Freshman congresswomen take on White House ’occupant’).
De här fyra demokratiska kongressledamöterna är inte bara radikala, de är extrema. Jag tror inte ens Vänsterpartiet i Sverige skulle välkomna dem i sin riksdagsgrupp.
Ilhan Omar vägrar exempelvis att ta avstånd från islamistiska terrorattacker och hon har jämfört al-Qaida med den amerikanska försvarsmakten.
Trump lyfter fram de politiker i motståndarpartiet han vill ska definiera och sätta bilden av hans motståndare i presidentvalet.
Och mycket riktigt: alla vänstermedier i USA sände direkt från den presskonferens de fyra anklagade kongressledamöterna höll. Där framfördes sådana ståndpunkter som att USA är ett vidrigt land.
De beskyllde Trump för att sätta asylsökande barn i burar. På vilket Trump – på Twitter, naturligtvis – svarade att det var Barack Obama som byggde burarna.
En radikalism som skrämmer bort mittenväljare
Massmedierna fortsätter således att dansa efter Donald Trumps pipa. Han sticker in en pinne i vänsterliberalernas myrstack och alla går bananas. Just det Trump avsett.
De fyra kongresskvinnorna, som inte skulle vara valbara i stora delar av USA, sätter nu bilden av hur extremt det demokratiska partiet blivit. Och Trump har, som Adriana Cohen påpekar, tvingat demokratiska partiledningen och Nancy Pelosi att omfamna extremisterna. Och detta är något Trump vill. Interna partistrider i demokraterna kanske blåses av när de nu har en gemensam motståndare i Trump, men något än mer skadligt sker för demokraterna: de framstår som tokiga extremister.
Visst finns många hatfyllda vänsteraktivister i USA, inte minst på universiteten (vilket på sikt är förödande för USA:s ställning i världen), men väljarkåren som helhet är inte vänsterextrem, den är inte ens vänster.
Trump manövrerar skickligt för att valet i november 2020 ska stå mellan honom och ett extremt parti som hatar det egna landet, den egna försvarsmakten, vill förbjuda självförsvar (rätten att bära vapen) och chockhöja skatterna.
Varje gång någon okunnig journalist skriver att valet är en ”folkomröstning” om sittande president, skakar jag på huvudet. Då har man inte fattat någonting. Valet står mellan två alternativ. Bara om utmanaren av sittande president upplevs som ett bättre alternativ kan denne vinna.
Det är detta alternativ som Trump nu vill se till att det blir så oattraktivt och ovalbart som möjligt.