Det blev en monumental uppgörelse med Socialdemokratin i Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Och med Vilhelm Mobergs essä ”Svensk strävan” som tungt vapen.
Sverigedemokraterna hade Almedalsveckans otacksamma sista dag. De flesta hade åkt hem redan på torsdag eller fredag. Vädret var fortsatt nyckfullt, blåsigt och regndroppar föll.
Men Jimmie Åkesson höll det tydligaste och mest koncentrerade talet av alla åtta partiledare.
Om att allt fler inte känner igen sig i Sverige.
Och han tog sats i Vilhelm Mobergs essä ”Svensk strävan”, som beskriver vårt ansvar att förvalta arvet efter de generationer som byggt Sverige.
Med detta klargjorde Åkesson att vi inte bara har rätt att värna Sverige, vi har faktiskt en skyldighet att göra det: ”De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.”
Sedan var Åkesson skoningslös mot dem som hotar den svenska kulturen och samhället. ”Hänsynslöst och vanvördigt har man förvandlat vårt land till oigenkännlighet.”
Han lyfte splittringen och segregationen, våldet, otryggheten.
Ett tredje moment var att peka ut de ansvariga för utvecklingen. Vänsterliberaler i allmänhet, och Socialdemokratin i synnerhet. ”Socialdemokraterna har under Stefan Löfven utvecklats till ett hycklarparti av den allra värsta sorten”.
Åkesson gjorde klart att det inte blivit så fel av misstag, utan att de ansvariga medvetet ställt till det. ”Jag tror att de ser sin egen förträfflighet, sin egen godhet, ser en inbillad gloria på sina egna huvuden och känner en oerhörd stolthet över vad de åstadkommit. Sverige som humanitär stormakt. Världens samvete.”
Och som fjärde moment gjorde Åkesson klart att det är mot detta som Sverigedemokraterna är i opposition emot.
Han gjorde SD till det ledande oppositionspartiet i en kamp mot Socialdemokraterna. Han nämnde inga andra partier, som blev till statister. Tydligare hade inte Åkesson kunnat beskriva valet för väljarna, utifrån hans utgångspunkter.
Och därefter förklarade han att han ser en ljusning, att det börjat vända. ”Vårt ihärdiga arbete har gett resultat … Äntligen, Sverigevänner, nu har det svängt!” Åkesson påpekade att ”nu är det vår agenda som dominerar. Nu har de andra tvingats anpassa sig till oss. Det var vi som hade rätt!”
Och ingen kan säga emot Åkesson, i alla fall om vem som dominerade årets Almedalsvecka. Alla journalister jag mötte kunde inte annat än konstatera att Sverigedemokraterna stod för veckans ”snackis”, lunchen mellan Åkesson och Ebba Busch Thor. En lunch som indikerar att Sverigedemokraterna är med på samma villkor som andra i kampen om regeringsmakten.