I efterdyningarna till valfiaskot för de rödgröna varnas för att S har blivit ett parti för ett rikt och urbant etablissemang.
Det är debattören Daniel Suhonen vid fackliga tankesmedjan Katalys som varnar för att Socialdemokratin håller på att utplåna sig själv. I Aftonbladet skriver han:
”Socialdemokraterna håller ganska snabbt på att förvandlas till ett proffsparti av anställda, högutbildade i storstäderna. Detta märks också i valresultatet. S ökar i de stora, rika, urbana innerstäderna. I arbetarklassområden, invandrarförorter, brukssamhällen, glesbygd går botten ur partiet. I arbetarklassen röstar nu mindre än var tredje på socialdemokratin.”
Suhunen går rakt på sak
Suhonen påpekar att de rödgröna i EU-valet tappade 8,8 procentenheter, medan ”det konservativa högerblockets tre musketörer i M, KD, SD vinner 11,6 procent”. Han menar att partistrategerna i S dansar dödgrävartango.
Han frågar, ”Var är reformerna och förslagen som får människor att lita på socialdemokratin igen?”
Det är en fråga som borde delas upp i två delar. Det där med konkret politik och ”reformer” är inte så svårt att hitta på. Däremot är knäckfrågan den andra delen av frågan, hur ska väljare kunna lita på S?
För att väljare ska kunna lita på ett parti, måste de presentera en verklighetsbild som stämmer med väljarnas. Och det är här det brister för alla etablerade partier. Deras syn på vår tids problem är lika förljugen som deras jubel på valnatten då man vill framställa sig som vinnare även om man förlorat.
Ja, man borde rentav börja där. Erkänna att man förlorar väljare. Då är man ju åtminstone ärlig. Först då kan man också börja diskutera varför man förlorar. Så länge man jublar över förluster, blir ju förnyelse omöjlig.
Mentaliteten och ledarskapet fattas
Och det som saknas dessa gamla partier är ett ledarskap som förstår tiden och därmed saknas också en mentalitet där man vågar ta sig an sina svaga sidor.
I Danmark väntas Socialdemokraterne gå fram i Folketingsvalet 5 juni, eftersom man i stora delar kopierat Dansk Folkepartis stränga krav i integrations- och migrationspolitiken.
Om man vinner valet och sedan ger efter för de mer radikala vänsterpartierna och inte håller sina löften, då hamnar man förmodligen åter i väljarförluster. Retorik och politik måste hålla ihop.
Det blir intressant och se om en traditionellt rött parti som danska Socialdemokraterne klarar av att stå för en tuffare och mer kravfylld politik.
Det är en sak att säga sådant man vet folk vill höra, en annan att faktiskt genomföra det. Då måste man tro på det man gör. Annars kommer man att försöka smita ifrån genomförandet. Och då förlorar man åter väljarna.
Ärlighet skulle kosta väljare
Det förstår till och med Alex Schulman som i Expressen vill att de gamla partiernas ledare måste bli ärliga och tala från hjärtat. Han menar att utmanarna, som Jimmie Åkesson, når framgångar därför att de är ärliga och menar vad de säger.
Frågan för röda – och för den delen liberala – partier är hur de ska kunna knyta ihop ett budskap som väljarna vill ha och samtidigt själv tro på detta budskap och därmed också genomföra det när man når makten.
Här glider alla gamla partier isär och är synnerligen splittrade.
Min analys är att de vill föra en politik de vet saknar stöd i väljarkåren. Därför slingrar man sig och uppfattas – helt korrekt – som lögnhalsar av allt större del av väljarkåren.
Exempelvis har sedan årtionden uppemot 80 procent av folket motsatt sig ökad invandring, bara 20 procent vill öka invandringen. Ändå har de gamla partierna – från M till V – genomfört en radikal och enormt omfattande invandringspolitik, år efter år. Och nu ska det tas emot ännu fler med den nya tillfälliga migrationslagstiftningen som regeringen lagt fram.
Det är bara ett parti som står för folkviljan. Det partiet går framåt, trots systematisk smutskastning från samlad front med precis alla etablissemang.
Om detta talar inte Daniel Suhonen. Därför har inte heller han lösningen på Socialdemokratins problem.