Också Joe Biden backar om abort

Frågan om abort spökar ofta i valrörelser. Vi såg det i riksdagsvalet i höstas, i EU-valet förra månaden och nu slås rubriker upp i USA om att demokraternas Joe Biden skiftar position i abortfrågan inför kommande presidentval.

Flera medier i USA rapporterar nu att den ledande demokratiske presidentkandidaten Joe Biden, som hoppas få möta Donald Trump i presidentvalet i november 2020, ändrar position i abortfrågan.

I ett tal på torsdagskvällen i Atlanta gav han först det väntade beskedet, att han står bakom den generella aborträtten till 40:e veckan enligt beslut från Högsta domstolen 1973. Enligt amerikansk lag får man som individ rätten till liv först när man är född och förlöst. Fram till födseln kan kvinnan besluta om abort eftersom fostret juridiskt anses vara en del av hennes kropp.

Striden i USA har sedan dess handlat om hur man ska begränsa aborter, särskilt sena aborter. Exempelvis förbjöds ”partial birth abortion” som innebär att fostret avlivas under den naturliga förlossningen. En inskränkning som av abortförespråkarna ansågs vara inskränkning av kvinnans rättigheter. Bland annat röstade Barack Obama för att metoden skulle fortsätta vara laglig.

En annan inskränkning för att förhindra sena aborter är det som kallas Hyde-tillägget. Det innebär att den offentliga sjukvårdsförsäkringen (medicaid) inte får finansiera abort (med vissa undantag).

Joe Biden har stött detta tillägg, som antogs 1976. Men nu har han ändrat sig. Flera medier rapporterar i natt: Joe Biden meddelar att han inte längre stöder Hyde-tillägget efter att ha blivit attackerad av demokratiska partiets supportrar den senaste tiden för att ha stött tillägget. (se ex CBS)

Också i Sverige har aborträtten blivit valfråga på senare tid. I det nyss avslutade EU-valet fick KD:s Lars Adaktusson kritik för att ha röstat emot EU-parlamentets uttalanden till stöd för abort. Kristdemokraternas trovärdighet ifrågasattes.

På samma sätt ifrågasattes Sverigedemokraterna inför riksdagsvalet i september 2018, eftersom partiet på sina Landsdagar beslutat att man är för att korta den fria aborträtten från 18 till 12 veckor, så som i våra grannländer.

Det är naturligtvis hysteriskt att hävda att en sådan begränsning skulle innebära att partiet ”förvägrar kvinnorna rätten till sin egen kropp”.

Men abortfrågan har blivit en symbol som inte längre har att göra med fakta. En symbol för kvinnors ställning överhuvudtaget. Att ändra i aborträtten stämplas, med gammelmediernas hjälp, som kvinnofientlig politik.

Kristdemokraternas partiledning hävdar bestämt att man inte är för några begränsningar och Sverigedemokraterna har tillsatt en arbetsgrupp för att se över frågan.

Jimmie Åkesson har sagt att exakta gränsen för abort inte är en viktig fråga för honom, vilket antyder att han inte är villig att göra abort till en av partiets största profilfrågor, vilket den blir om partiet håller fast vid 12 veckor.

Det var ett sådant pragmatiskt övervägande som den trolige demokratiske presidentkandidaten Joe Biden gjorde på torsdagskvällen. Han förespråkar nu skattefinansierad abort till 40:e veckan – eftersom det blivit opinionsmässigt omöjligt att behålla den gamla ståndpunkten.

Abort väcker känslor. Inget konstigt i det. Men jag tycker det är märkligt att det spirande livet som fostret faktiskt är, har så liten tyngd i den moraliska diskussionen. Kvinnan ska ha rätt över sin egen kropp, ja. Men den fantastiska förmågan att föda nya liv innebär att kvinnan en tid bär på två liv, på två kroppar. Därmed gäller frågan om det ofödda barnet också har rättigheter.

Varför den andra kroppen, det ofödda barnet, inte skulle ha några rättigheter till liv, har ingen lyckats förklara för mig. Och att vi i Sverige har en abortlag som inte tillåter fri abort fram till 40:e veckan, är ju en tydlig signal på att fostret faktiskt tillerkänns rättigheter. Det är skönt att kunna konstatera.

Själv tycker jag 12 veckor är logiskt, eftersom det är först därefter som man kan börja tala om att en ny livskraftig individ tagit form även om fostret inte kan leva utanför kvinnans kropp. Men politik är inte bara logik, det är pragmatism och känslor också.

Kristdemokraterna har sedan länge släppt frågan om att korta den fria aborträtten till 12 veckor, även om ett sådant beslut inte är ett större ingrepp i kvinnans rätt till sin egen kropp än att ha 18 veckor. Båda tidpunkterna innebär ju att kvinnan efter tidpunkten inte längre har fri rätt att avsluta graviditeten.

Men med tanke på den symbolik som 18 veckor har fått, är det bättre att i pragmatisk anda fokusera på andra aspekter kring abort. Som att få ner antalet utförda aborter. Det är ett tungt och svårt beslut för varje kvinna att fatta. Färre borde behöva ta beslutet.

Det vore bra ur alla aspekter om kvinnor som inte vill bli gravida, inte blev det. Att tänka efter före och använda preventivmedel är lätt att säga, men… Och just därför är det här samhället i form av information och samtal borde höja aktiviteten.