När islamister halshugger och lemlästar, som de två nordiska kvinnorna i Marocko förra året, då väljer medierna att mörka och tysta ner. Men när barn dör i migrationssammanhang, då lyfts de fram gång på gång, som redskap i politiskt propagandasyfte.
Det främsta skälet till att etablerade medier förlorar anseende och publik är att de ljuger så förbannat.
De ljuger om att de står för ”opartiskhet” och ”balanserad” rapportering. Varje vaken människa kan se hur medierna försöker manipulera opinionen i vänsteraktivistisk riktning.
Mest vidriga ”agendasättande journalistik”, som DN kallar det, är när medierna använder döda kroppar för att påverka politiker och opinion.
När två unga kvinnor, en danska och en norska, brutalt halshöggs i Marocko i december av islamister, lade samtliga etablerade medier locket på. Inga bilder skulle visas. Man gjorde allt för att inte framställa de islamistiska extremisterna som så brutala som de varit. Medierna agerade politiskt.
Det gjorde man också då en död pojke hittades på en strand vid Medelhavet 2015. Men här gjorde medierna tvärtom. Man exponerade den lilla, döda kroppen maximalt. I politiskt propagandasyfte. Medierna ville få Europa att öppna gränserna för miljoner människor från Mellanöstern och Afrika. Etablerade politiker föll för mediekampanjen. ”I mitt Europa bygger vi inga murar”, sa statsminister Stefan Löfven (S) i ett utopistiskt hallelujarop.
Någon månad senare fick en gråtande vice statsminister Åsa Romson (MP) tillkännage att Sverige inte klarar att ta emot alla de miljoner som vill komma. Sverige stod inför en systemkollaps.
Nu är medierna igång igen. Nu visar man, om och om igen, bilderna på en död flicka som ligger i vattenbrynet med sin döda far. Denna gång i floden Rio Grande på gränsen mellan Mexiko och USA.
Åter trumpetar medierna ut att gränserna till väst måste öppnas för miljontals migranter från fattigare länder. Aftonbladets rubrik till artikeln om den döda flickan är: ”Trump ansvarig”.
Detta är manipulativa, antidemokratiska påverkanskampanjer från medieredaktioner som inte är valda av folket. De försöker trycka på västländer en fullständigt oansvarig migrationspolitik som kommer att rasera den välfärd som befolkningarna i väst mödosamt byggt upp under etthundra år.
Medierna tar inget ansvar. De betalar inte kostnaderna för migrationen. De bryr sig inte om att samhällskontraktet med rättigheter och skyldigheter – den filosofi som välfärdsstaten bygger på – krackelerar. Men man vill framstå som de goda hjältarna, de som är snälla och humanistiska. Allt för att uppnå sin egna, individuellt narcissistiska tillfredsställelse.
Detta är vår tids förbannelse. Godhet som uttrycks i ord och känslor, men inte på något sätt svarar upp mot ansvar för konsekvenserna eller minsta uppoffring för dem som vill framstå som goda, är inte godhet utan uttryck för girig egoism. Man är god i sina ord, men det är någon annan som alltid ska betala godheten med sämre trygghet och välfärd.
Under 1900-talet var det socialismen och kommunismen som var bärare av de goda budskapen. Då skulle man med diktatur och tvång föra över ekonomiska resurser från de rika till de fattiga. Lyckoriket skulle uppstå i proletariatets diktatur.
Nu vet vi resultatet. I alla länder där kommunism och socialism ohejdat fick verka, blev slutresultatet folkmord, svält och misär. Kambodjas Pol Pot-regim, som hyllades av svenska socialdemokratin, mördade en tredjedel av landets befolkning. Stalin i Sovjet och Moa i Kina mördade tiotals miljoner av sina medborgare.
Nu är det migrationsaktivismen som ersatt kommunismen som godhetens falska profeter.
De är lika galna som kommunisterna med sina utopier om öppna gränser.
Får de vinna kommer tryggheten i väst att ersättas med det elände, det våld och den fattigdom som härjar i de länder varifrån migranterna kommer.
Godhetens apostlar har i alla tider varit livsfarliga charlataner som bryter sönder det som fungerar och destruktivt förgör samhällen där de får verka.
Tack och lov är det allt förre som går på journalistiska manipulationer och kampanjer. Att respektlös utnyttja döda barn är bara senaste exemplet.