Svensk midsommar! Äntligen. Nu firar vi en riktigt svensk högtid. Och vi gör det med stolthet. Det är svensk kultur och tradition väl värd.
Skit i allt annat. Njut av den svenska sommaren. Av de traditioner som äldre generationer lärt oss.
Maten, spriten, samvaron med nära och kära. Leken, dansen, musiken. De ljusa nätterna. Det ofta närvarande duggregnet…
Det är svårt att sätta ord på den stämning som hela svensk folket är väl värd att få känna och uppleva denna dag.
Lite paradoxalt är det en reklamfilm som dyker upp i mitt minne när jag funderar och söker efter en kort musikalisk och visuell bild för att illustrera känslan. Pripps Blå lyckades väl i mitten av 1990-talet att förena somriga, traditionellt svenska bilder till Tommy Nilssons toner i Dina Färger Var Blå. Där fångas stämningen, i en relativt ny produktion.
”Morgon kommer över ängarna.
Och daggen lyfter med en vind.
Långsamt låter vi den vakna.
Den plats där du blev min.”
Som jag ser det gäller kärleken såväl människorna, platsen, naturen – oavsett om det är kust, inland, stad – och traditionerna.
Dessa subtila och lågmälda egenheter ger oss trygghet, rötter och identitet. Sådant som också svenskar har rätt till – utan invändningar.